Essäer

Vänstern använder mindre brister i friskolesystemet för att försöka återmonopolisera skolväsendet. Men friskolereformen är ett av de mest framgångsrika initiativ en borgerlig regering tagit, och borgerliga politiker och ungdomsförbund borde försvara dess grunddesign, skrev Hans Bergström i denna essä för Smedjan 20 juni 2023.

Regeringen Bildt, 1991-94, var fylld av långsiktiga reformambitioner men landade mitt i en svår finans- och valutakris för Sverige. I "Reformatorn", boken om den regering där Carl Bildt var statsminister, har Hans Bergström skrivit huvuduppsatsen om det ”formativa moment” som rådde 1991. Det är mer än historia. Mitt i finanskrisen genomdrevs strukturreformer som gav Sverige en ny period av snabb tillväxt. De frihetsreformer, avregleringar och långsiktiga systemförändringar (pensionsreformen med mera) som genomdrevs vill vänstern nu 2020 avskaffa. Det politiska landskapet vid 2020-talets början har också många likheter med den situation som rådde kring 1990.

Karlstad Universitet utgav 2017 en ”festskrift” med anledning av att det var 50 år sedan ursprunget i form av en universitetsfilial till Göteborgs universitet. Hans Bergström var en av pionjäreleverna. Essän som han skrev för boken påminner om tiden och tidsstämningen, som föregick det beramade 1968. Det ger en levande bild från en ungdomsgeneration som gjorde uppror mot auktoriteter, men där en del också har förvandlats till mytbildning i efterhand. (Essä ur minnesboken "Universitetsfillialen i Karlstad 1967-1977", utgiven 2017 av Karlstads universitet.)

Man kan inte utgå ifrån att ”politik” och ”myndigheter” alltid är de goda krafter som framgångsrikt korrigerar marknaders girighet. Den offentliga makten utövas även den av människor med människors svagheter, däribland behov av grupptillhörighet i de kulturer där de verkar. Det är åter dags att avmystifiera de offentliga institutionerna för de företräder mer än ”allmänintresse” - skrev Hans Bergström i den här texten i tidningen Kvartal 2016.

I denna text, från en antologi från 2014 om behovet av och kraven på en ny stor skattereform i Sverige, liknande den från 1989/90, argumenterar Hans Bergström mot kravet att den ska vara ”fördelningsneutral”. Huvudsyftet med en skattereform är att påverka beteenden i en riktning som är gynnsam för ekonomin långsiktigt. Då bör man titta mer på effekterna av en lyckad reform om 5-10 år än på dess statiska följder i dag. Förändringar som stärker konkurrenskraft och tillväxt blir på sikt också gynnsamma för statens möjligheter att finansiera offentliga utgifter som skola, vård och socialförsäkring. Denna utgiftssida kan vara mer väsentlig för jämlikheten än den progressiva beskattningen. (Essä ur boken "En skattereform för 2000-talet, elva röster om hur Sverige får ett bättre skattesystem", red Mats Bergstrand.)

I denna antologi från 2013 analyserar Hans Bergström den direkta kopplingen mellan energifrågans hantering och de stora maktpolitiska förhållandena i svensk politik. Detta har gällt alltsedan utbyggnaden av kärnkraften blev kontroversiell i början av 1970-talet. Man kan inte förstå energipolitiken utan att förstå allmänpolitiken. Det har hela tiden funnits en stor riksdagsmajoritet för kärnkraft, men den har hindrats från att göra sig gällande genom att båda regeringsblocken haft en inneboende konflikt i frågan, via beroende av mindre partier. Starkt försvårande är också att maktpolitikens tidshorisont är radikalt kortare än tidshorisonten för stora projekt inom näringslivet. (Text ur boken "Upplyst eller utfryst - en antologi om energimarknaden", 2013.)

Detta är manuset till en föreläsning om de svenska reformerna för att bryta offentliga monopol och ge människor egenmakt över viktiga aspekter av sitt liv, som vård och skola. Hans Bergström var inbjuden att hålla den vid ett arrangemang på Bertil Ohlin-institutet 2013. Föreläsningen trycktes sedan. Den visar skälen för egenmakt och för att möjliggöra entreprenörskap även på områden som domineras av professionella kvinnor. Den går också igenom vänsterns ideologiska argument mot valfrihet och företagande och manar till en liberal offensiv tlll försvar för egenmakten.

I en bok från 2012 om svensk forskning, bidrar Hans Bergström med en essä om varför de politiska aktörerna inte tycks se satsning på forskning och innovation som en vinnande fråga inför val. Han visar att det delvis beror på att de underskattar väljarna, tror att de är betydligt mer inriktade på en snäv bevakning av den egna plånboken än de faktiskt är. På valdagen är de flesta väljare intresserade av en stor berättelse om landets framtid. Essän ger också ett reformprogram för regeringskansliet, så att det blir bättre på att hävda de stora framtidsfrågorna. (Essä ur "Med Sverige på läktaren", 2012, red Mats Bergstrand)

Tjugo år efter kommunaliseringen av den svenska skolan tog Lärarnas Riksförbund initiativ till en bok om vad förändringen lett till, och om det var dags att åter förstatliga skolan. I sitt bidrag drev Hans Bergström linjen att frågan var fel ställd. Det hade redan skett ett stort ”funktionsförstatligande”, motiverat delvis av en växande sektor av friskolor. Denna gav staten legitimitet för att skärpa regelverket och sin tillsyn av alla skolor, även de kommunala. Den relevanta frågan är inte längre ”statlig eller kommunal”, utan balansen mellan nationell reglering och huvudmäns självständiga ansvar att driva skolor. (Essä ur boken "Kommunaliseringen av skolan - vem vann egentligen?", 2011, Ekerlids förlag)

“Images of Sweden” var temat för Engelsbergskonferensen 2011, arrangerad av Johnson-stiftelsen. Presentationerna från konferensen samlades sedan i en bok med samma titel. Hans Bergström var inbjuden att ge sitt perspektiv, som publicist och statsvetare men också som svensk-amerikan. Han uttryckte stolthet, boende i USA, över det moderna Sveriges innovativa reformer, som friskolesystemet och pensionsreformen. Han iakttog att grundläggande drag hos det svenska samhället undergick stora förändringar, däribland den relativt homogena nationalstatens förändring med invandringen samt det socialdemokratiska partiets nedgång. (Essä från boken "Images of Sweden", 2011, red Kurt Almqvist och Alexander Linklater.)

I sin essä till en bok till redaktörskollegan och vännen Janerik Larsson skriver Hans Bergström om hur europeiska journalister som besöker USA tenderar skildra landet. Redan i förhandsplaneringen går de oftast in för att upprepa och förstärka alla de negativa föreställningar som läsarna/tittarna bär på, i stället för att ge dem ny och kompletterande kunskap. Detta är en del av ett journalistiskt mönster av ”förskrivna berättelser”, byggda mer på fördomar än en genuin vilja att med öppna ögon upptäcka. Hos en del är det också ett uttryck för en gammal tendens till självförakt för den västliga civilisationen. (Essä i boken "Med öppet visir - en vänbok till Janerik Larsson", 2009, Ekerlids förlag).

Försäkringskassan tog 2006 initiativ till att låta ett antal forskare och samhällsdebattörer reflektera kring faktorer som kunde väntas påverka Försäkringskassans arbete på medellång sikt. Hans Bergström bidrog med den här uppsatsen, där han fokuserade på faktorer av mer beständigt slag, som demografi och värderingsförskjutningar mellan generationer. En viktig iattagelse var att ”ansvarstiden” reducerats i människors liv, genom en kraftigt förlängd ungdomstid samt en lång ”frihetstid” bland yngre äldre. Uppsatsen kom senare att ingå, under rubriken ”Rekordgenerationens frihetstid”, i en rapport utgiven av Försäkringskassan (2009:11).

Svensk press har dominerats av liberala och frisinnade tidningar. Redaktörer för tidningar med dessa beteckningar samlades 1905 i Vänsterpressföreningen. I samband med dess hundraårsjubiléum 2005 utgavs skriften ”Stridsfrågor och stilbildare – Liberal press i 100 års samhällsdebatt”. Den liberala pressens positioner och roll skildrades av en rad forskare och skribenter, alltifrån unionsupplösningen 1905 till Vietnamkriget. Den inledande essän skrevs av Hans Bergström. Han konstaterade att den liberala pressen föregick partiväsendet och nu har att hantera sin idéroll efter partipressens död.

Uppsatsen ingick I en antologi kring ägande, företagsskandaler (Enron med flera) och journalistik i spåren av IT-kraschen i början av 2000-talet. Hans Bergströms bidrag handlar om journalistikens utveckling i förhållande till den underliggande verkligheten. ”Få förstår att bilden av verkligheten inte behöver ha något samband med verkligheten.” ”Skandaler” som ”Marjasin-affären” och Mona Sahlins ”Toblerone-affär” har mer att göra med en ny typ av journalistik än med fallande etik hos ämbetsmän och politiker. (Essä ur boken "Bakom Skurkar & Skandaler", 2004, Kalla Kulor Förlag, red Patrik Engellau)

Från en vänbok till den legendariske tv-journalisten Åke Ortmark kommer denna text där Hans Bergström driver uppfattningen att svensk journalistik väsentligen främjar det perspektiv som sammanfaller med vänsterns, även när Sverige har en socialistisk regering. Det offentliga anses företräda det goda, företag det onda. Individer är offer, inte människor med eget ansvar. Paradigm som dessa är så starkt företrädda på redaktionerna att de tas för givna. De kan inte förklaras av biografisk eller professionell lutning hos journalister. Man måste gå till journalisternas politiska grundsyn för att finna en rimlig förklaring. (Essä från "Den undflyende sanningen - en vänbok till Åke Ortmark", red Eva Norlin, Sten Westerberg, Peter Wolodarski; SNS förlag, 2004.)

Tidningsutgivarna tillsatte 2002 en liten grupp av publicister för att arbeta fram en idéförklaring om pressens uppgift och framtidsförutsättningar. Hans Bergström ledde gruppen och skrev dess huvudtext om den civilisatoriska betydelsen av texten som uttrycksform och läsningen som kultur. Texten framhöll vikten av att värna de vanor och sammanhang som byggt den svenska skriv- och läskulturen. Skolan måste även i den nya medievärlden aktivt främja läsning och lästräning. (Texten antogs av Tidningsutgivarnas styrelse som idéförklaring om pressens uppgift och framtidsförutsättningar.)

I den här uppsatsen från 2001, framlagd vid Shorenstein Center on Media, Politics and Public Policy vid Harvard Kennedy School, frågar Hans Bergström om media har uppmärksammat hur befolkningen åldrats? Ett åldrande samhälle, och de frågor som ett sådant föränderligt samhälle medför, bör påverka pressen på många arenor. Ett åldrande samhälle är underlag för såväl direkta nyheter som potentialen att ändra nyhetsvärden. Det påverkar användningen av olika medieformer under dagen. Det kommer att ha en enorm inverkan på ekonomin. Det förändrar levnadsmönster och de mest grundläggande familjeinteraktionerna på sätt som starkt påverkar mönster för mediekonsumtion. Det är kanske den viktigaste övergången att täcka under detta århundrade. Denna uppsats försöker täcka ett åldrande samhälle i förhållande till olika aspekter av pressen: dess interna verklighet, dess kommersiella relationer och dess offentliga ansvar.

Uppsatsen försvarar betydelsen av text och tidningar inför år då de är svårt utmanade. ”Ett samhälle som faller i läsning går bakåt kulturellt, inte framåt.” Text och språk har egna djupa kvaliteter jämfört med bild. I ett samhälle med överflöd av budskap och informationskanaler behövs den sortering och det förklaringsdjup som kräver språkets abstraktioner. Internet kan också bygga på text, men riskerar gå i annan riktning. Värdegrundade tidningar har fyllt en roll i Sverige som stora kunskapsorganisationer. Den rollen inte kan avvaras utan en dryg kostnad för kvaliteten i vår demokrati. (I boken "Tryckt - 20 kapitel om dagstidningar i början av 2000-talet", red Ingela Wadbring och Lennart Weibull; 2000, JMG, Göteborgs universitet.)

Denna viktiga varning publicerades i en vänbok till den legendariske ledarskribenten Nils-Eric Sandberg, när denne avslutade sina många år på DN. Hans chef, Hans Bergström, skrev sitt bidrag som en vedersakning med tendensen att inte längre ha publicister i spetsen för redaktioner. Journalister reducerades till ”content providers”, redaktionella ledare till affärschefer. Det kommersiella perspektivet förenades med nyhetsperspektivet i att förskjuta behovet av intellektualitet på en redaktion. Uppsatsen belyser uttrycken för denna utveckling men även orsakerna till den. (Ur boken "Förnuft och värden - en vänbok till Nils-Eric Sandberg", 2000, Gidlunds förlag.)

Antologin "Globalisering, ideologi och nationell politik" från 1999 byggde på ett symposium som ordnades av Riksbankens Jubileumsfond 1999, med anledning av 100 år sedan Bertil Ohlins födelse. Hans Bergström skrev en essä för antologin, där han ger en statsvetenskaplig analys av uppgiften för partier i opposition. I det svenska partisystemet finns en spänning mellan löpande förhandlingar för resultat och behovet av växling vid makten. Uppsatsen förutspår att Socialdemokraterna går mot samma dilemman som de borgerliga länge levt med. Den framhåller att oppositionsledaren har stor betydelse för vilka frågor som hamnar i centrum liksom för kvaliten på den politiska debatten. (Essä ur boken "Globalisering, ideologi och nationell politik - 11 texter kring Bertil Ohlin och socialliberalismen", 1999, Gidlunds förlag)

I slutet av 1990-talet drevs ett stort forskningsprojekt kring den svenska pressens historia. Det resulterade i ett storverk om tidningarnas framväxt och utveckling. Under arbetet ordnades också en rad seminarier och utgavs skrifter. I en av dessa skrev Hans Bergström denna text om hur den starka liberala pressen på 1800-talet verksamt bidrog till att Sverige lyfte från ett av Europas fattigaste länder till ett av de mest moderna och rika. Korruptionen utrotades i stor utsträckning genom pressens granskande roll, och svenskarna blev ett läsande folk, som kunde ta till sig även svåra frågor som medborgare. (Essä från i "Folk och press i rörelse", inom ramen för projektet "Den svenska pressens historia", 1999, Nordicom, Göteborgs universitet.)

I detta bidrag till en bok om växande krav på utbildning i ”det nya kunskapssamhället” ifrågasätter Hans Bergström den vanliga tesen att kraven skulle vara så nya och att skolan behöver överge gamla sanningar. Fortfarande kommer ungdomar att behöva läsa, skriva och räkna och få social träning i hårt arbete. Vad som fordras är snarare att skolan återgår till gamla värden av kunskap och fostran, efter en period av ”progressiv pedagogik”. (Essä ur boken "Vetvärt", 1998, Svenska Kommunförbundet).

Olof Santesson är en legendarisk utrikesredaktör på Dagens Nyheter (DN), med ledarsidan som främsta forum. Santesson arbetade på DN under hela 42 år, från 1956 tlll 1998. I en antologi, utgiven i samband med Santessons pensionering, skriver Hans Bergström, som då var Olofs chefredaktör på¨DN, om den betydelsefulla roll Olof Santesson spelat, även internt på tidningen. Han reflekterar vidare över utrikespolitikens särdrag i en demokrati. Den tenderar domineras av diplomater och experter. DN har spelat en viktig roll i att fördjupa kunskapen och bredda diskussionen om utrikespolitik till en större allmänhet. (Från "Tidningen och världen - en vänbok till Olof Santesson", red Per Ahlin och Anders Mellbourn; 1998, DN:s förlag.)

Sverige blev medlem i Europeiska Unionen den 1 januari 1995. En av de första stora frågorna därefter blev om Sverige också skulle byta valuta, till den Euro som skulle införas den 1 januari 1999. Nationalekonomen Lars Calmfors utredde frågan 1996 och rekommenderade ”vänta och se”. Inom DN:s ledarredaktion fanns de som ville förorda ett snabbt och starkt ja till att avskaffa den svenska kronan. Hans Bergström var tveksam. Som chefredaktör utvecklade han en försiktig argumentering i en serie linjeledare, som sedan samlades i ett särtryck - som nu finns här för läsning.

I denna text, från en vänbok 1996 till professor Stig Hadenius, skriver Hans Bergström med stor oro om vad som händer med kvaliteten på vår demokrati om tidningarna försvinner eller uppger sin roll. Ledarredaktionen på en stor tidning som Dagens Nyheter kan inte reduceras till ”tyckande”. Den är i bästa fall en institution för kvalificerad granskning av frågor och offentliga processer, liksom för medborgares kunskapsbildning. Den goda demokratin kan inte betraktas som given; den möter hela tiden risker för sönderfall. Den överlever inte utan strukturer som upprätthåller dess normer och vanor.

De finansiella kriserna i början av 1990-talet bidrog till en oro över demokratiernas förmåga att tänka och handla långsiktigt genom svåra ekonomiska problem. Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) tog upp frågan med boken ”Makten över framtiden” (1994), för vilken Hans Bergström inbjöds skriva en uppsats om hur medielogiken inverkade på tidshorisonterna i politik och samhällsdebatt. Uppsatsen visade hur en ”budskapsinflation” leder till kortare presentationer och en ny dramaturgi. I ”den medievridna verkligheten” blir det politiska beteendet alltmer nervöst och kortsiktigt. Mediernas kriterier för intag tenderar också bli politikernas kriterier för utbud.

Denna studie från 1994 av tv-utfrågningarna inför 1988 års val är intressant framförallt genom att den förnyade metoderna för att analysera valjournalistik. Den undersökte journalisternas val av perspektiv: bakåt/framåt, statiskt/dynamiskt, motperspektiv/medperspektiv. De frågor som dominerade utfrågningarna visade sig ha föga samband med centrala verkligheter efter valet. Statisk fördelning gavs betydande övervikt i förhållande till frågor om dynamisk växt. Borgerliga partier tenderade få motfrågor med vänsterperspektiv, men socialistiska partier inte motfrågor med högerperspektiv. Den mest sannolika förklaringen ligger i journalisternas egen politiska utsikt. Professionell självreflexion behövs.

Vid jubileumssammankomsten 1994 i Oslo med Norges ingenjörsvetenskapsakademi föreläste Hans Bergström om motsättningen mellan medielogiken – med dess benägenhet för dramatik och förenkling – och tänkandet inom naturvetenskap och teknologi. Hans Bergström hävdar att journalistiken underrapporterar om tekniska förändringar och framsteg och behöver skärpa sin bevakning därvidlag. (Föreläsningen trycktes sedan i "Media och teknologi", NTVA rapport nr 3, 1995.)

Med bakgrund från sin avhandling “Rivstart” (1987) behandlar Hans Bergström situationen vid tillkomsten av regeringen Bildt 1991, i denna vänbok till professor Olof Ruin. Essän ger framförallt en statsvetenskaplig analys av villkoren för en koalitionsregering i minoritet. Det är en svår typ av regering, som tvingas förhandla i två led, först mellan regeringspartierna, sedan med andra för att få igenom sina förslag. Men det är numera en vanlig typ av regering i Sverige, både när den leds från vänster och från höger.

Dagstidningen Nerikes Allehanda firade 1993 sitt 150-årsjubileum. Det skedde med självförtroende, som Sveriges ledande regiontidning och en stark liberal röst. Hans Bergström, som varit tidningens chefredaktör och utgivare några år tidigare, inbjöds att för jubileumsboken reflektera över det nya medielandskapet. Resultatet blev en uppsats präglad av djup oro över medieutvecklingens inverkan på kultur, samhällsförståelse och en upplyst demokrati. För att förklara en alltmer komplex verklighet framträdde allt ”dummare” medier, en kombination som ingav oro för kvaliteten på medborgarskapet och därmed utrymmet för svåra beslut.

Rapporten "Konsten att reagera" summerade ett inlägg som hölls vid ett seminarium 1992 med anledning av att tio år gått sedan Centralarkivet inrättades i Regeringskansliet. Hans Bergström bidrag till seminariet bygger på hans avhandling från 1987. Han konstaterar att vid regeringsskiften är det en lång partiprocess som möter en lång förvaltningsprocess, med oklar utgång. Förändrade ekonomiska villkor samt EU-medlemskapet gör det motiverat med en ny kanslireform, efter den som genomfördes 1965. Statsråd kan inte längre sitta och invänta mångåriga utredningar, utan behöver vara mer aktivt initierande och snabbare till aktion. (Essä ur boken "Konsten att reagera", 1992, Regeringskansliets förvaltningskontor)

Uppsatsen diskuterar viktiga aspekter för den reformering av svensk sjukvård som diskuterades under 1990-talet. Hans Bergström pekar på att sjukvården rymmer grundläggande dilemman på vilka det inte finns någon slutlig lösning. Dagsproblemens lösningar, som nya betalsystem för att höja produktiviteten, följs senare av lösningarnas problem. Reformer måste också ta hänsyn till vanor och existerande verklighet; ”path dependency”. Man kan ändra i strukturer, men lika viktigt är att bevara goda kulturer. En säker spådom för framtiden är att vården kommer att möta alltmer krävande individer. Informerade patienter kan också vara klokare patienter. (Essä i "Sprida tankar om vården". Spris förlag, 1993.)

Essän publicerades 1992, i en tid av europeisk valutakris och strax innan Sverige skulle inleda förhandlingar om medlemskap i det Europeiska Unionen. Den diskuterar en liten nationalstats anpassningar till kraven från globalisering och EU-medlemskap. Den framhåller behovet av dynamiska olikheter i Europa och experimentfält. ”Man kommer att efterfråga vår kreativitet, mer än vår förmåga att följa europeiska regelverk. Den senare betvivlar ingen.” (Essä i boken "Ge rum för framtiden", 1992, Statens råd för byggnadsforskning)

Denna essä publicerades som en del av ett projekt inom Riksdagen rörande politik och etik. I debatten är det vanligt att ge moraliska omdömen om politiska förslag, och journalister älskar att kunna avslöja moraliska brister hos politiker som personer. Essän diskuterar en tredje fråga: vad är ett etiskt beteende i den politiska processen. Startpunkten är att ord ska ha sin grund i äkta övertygelser samt att handling ska vara i linje med vad som sagts. Men essän visar att politiken är mer komplex än så. Och kan lögn försvaras i något sammanhang?

Vid utgivningen av forskarantologin "Devalveringen 1982", som kom 1991, förestod ett regeringsskifte, där frågan ställdes huruvida man kunde vänta en ny devalvering av kronan. Hans Bergström bidrog med en genomgång av S-regeringens rekordstora devalvering 1982, ”the Big Bang” på hela 16 procent. Han diskuterar valutaförändringar som politiskt instrument, i relation till tidsfaserna hos ”den politiska marknaden”. Slutsatsen blev att ännu en devalvering var mindre sannolik, men att en förändring kunde tänkas i själva valutaregimen. Efter den europeiska valutaoron hösten 1992 släppte sedan Sverige sin länge etablerade fasta växelkurs. (Essä i boken "Devalveringen 1982 - rivstart eller snedtändning", 1991, SNS Förlag, red Lars Jonung.)

Denna statsvetenskapliga uppsats inledde en bok om svensk politik och samhällsmodell för en internationell läsekrets. Den utgavs mitt i ekonomiska krisår vid 1990-talets början. Hans Bergström tar sin utgångspunkt i att det svenska partisystemet länge haft särdrag: enkel höger/vänster-skala, frusen partistruktur, ett starkt dominerande parti, högt folkligt förtroende. Han visar att allt detta var under upplösning, med fler konfliktdimensioner, nya partier, en svagare socialdemokrati samt ökad rörlighet och misstro i väljarkåren. Sverige är på väg att bli som ett normalt västeuropeiskt land och inte längre något undantag. (lnledningsuppsats i boken "Understanding the Swedish Model", 1991; även tryckt i West European Politics, Vol 14, July 1991.)

Inför förhandlingarna om Sveriges medlemskap i Europeiska Unionen samlade dåvarande vice statsministern Odd Engström en krets på Häringe slott av svenskar och företrädare för EU för att samtala om den europeiska demokratins frågor och problem. I sitt bidrag sökte Hans Bergström visa att ett EU som tillkommit för att förstärka politikens verkningskraft inför globala utmaningar tvärtom riskerar försvaga tilltron till det politiska systemet, om man inte begränsar dagordningen. Europa kommer fortsatt att behöva även nationell politik och intressanta dynamiska olikheter. (Text från boken "Ett samtal om Europa och vår politiska framtid", red Odd Engström.)

Kommunismens sammanbrott i Öst- och Centraleuropa var en historisk befrielse men reste samtidigt fundamentala frågor om hur man etablerar en fungerande demokrati i forna diktaturer. Hans Bergström analyserade frågan på djupet i denna essä från 1990. Uppsatsen diskuterar demokratins territorium, skala och andra förutsättningar. En allvarlig fråga 1990 gällde vad som konstituerar ett folk, ett demos, som kan göra legitimt anspråk på att forma en egen nation. Uppsatsen diskuterar, bland mycket annat, kriterier för detta. (Essän publicerades i Internationella Studier nr 3-4 1990, Utrikespolitiska institutet)

För danska ”Pressens årbog” 1988 ombads Hans Bergström att skriva om sin analys av den svenska televisionens valprogram, inför det svenska riksdagsvalet 1988. Analysen förblir relevant även för dagens valbevakning. Bergström visade att tv-utfrågningarna präglades helt av ett statiskt fördelningsperspektiv från journalisterna i den viktiga skattefrågan. I stället för att växla perspektiv, kom samtliga utfrågningar att utgå från en vänstertolkning. Den allvarligaste svagheten var dock att journalisterna nästan helt missade de verkligheter som blev viktigast att hantera för regeringen efter valet. Valprogrammen blev därmed föga upplysande för de kommande fyra regeringsåren.

Dåvarande folkpartiledaren Bengt Westerberg arrangerade en serie av ”Tällberg-seminarier” för att fördjupa sitt och partiets tänkande i stora frågor. Vid ett sådant seminarium i november 1985 var Hans Bergström inbjuden att inleda ett pass om liberal människosyn. Han förberedde framträdandet genom att skriva ner sina tankar i form av en essä, som sedan utgavs av Bertil Ohlin-institutet. Essän har fått spridning och läsning som en betydelsefull grundtext för svensk liberalism.

Riksdagsvalet 1973 resulterade i dött lopp mellan de politiska blocken, 175-175, och vad som kom att benämnas ”lotteririksdagen”. Samtidigt skapade Opec I hög inflation som förebådade ekonomisk kris. I detta läge träffades ”Haga-överenskommelsen” mellan S-regeringen och Folkpartiet. Uppsatsen i denna vänbok från 1984 till Fp-ledaren Gunnar Helén går igenom felbeskrivningar kring uppgörelsen, däribland rörande löntagarfondsutredningen. M-ledaren Gösta Bohman berömde att utredningen tillsattes, mot bakgrund av att borgerliga partier länge pläderat för system för ”andel i vinst”.

Det finns en stark tendens i den politiska debatten i Sverige att klä alla frågor i fördelningstermer, konstaterar Hans Bergström i denna essä från 1982, då underskott i offentliga finanser dominerade bilden. Men ofta beror argumenteringen mer på politiska behov än saklig grund. De frågor som är viktigast för jämlikhet är andra än de vänstern mest talar om: arbete via ett starkt näringsliv, en krävande skola för alla, ökade resurser till åldringsvården. ”Jämlikhet” bör heller inte betyda likformighet, kan inte vara enda samhällsmål och är inte detsamma som ”rättvisa”. (Essä ur boken "Hur ojämlika är vi?", 1982, Ratio förlag)

Den antologi vilken den här essän ingick i utgavs 1982, under intryck av ett hotfullt Sovjet och ett djupfryst kallt krig. Hans Bergström skrev då att ingen enstaka förändring skulle betyda mer för frihet och fred än att ”bolsjevikerna tvingades lämna diktaturskapet över Sovjetunionen”. Essän diskuterar också, med referens till Bertil Ohlin, vad som händer om staten tar på sig alltför stora uppgifter. Följden blir överlastning, växande korruption, hårdare intressemotsättningar även via politiken och ett successivt sänkt förtroende för demokratin, när den inte förmår leverera eller ger sig in på områden där individerna vill bestämma själva. (Essä i boken "Demokratins villkor", 1982, Svensk tidskrift förlags ab.)

En våg av radikalisering i väst, med 1968 som märkesår, i kombination med den nya makt som visades av oljekartellen Opec under 1970-talet, bidrog till att begreppet ”Ny ekonomisk världsordning” vann vid spridning. Denna text argumenterar särskilt för öppen tillgång till handel som det mest effektiva sättet att lyfta fattiga länder. Texten ingick i boken "Liberaler om utveckling" (LT:s förlag, 1978) skriven av en krets ledande liberaler som försvarade en liberal marknadssyn, förenad med stärkt u-landsbistånd från den rika världen.