Denna essä publicerades som en del av ett projekt inom Riksdagen rörande politik och etik. I debatten är det vanligt att ge moraliska omdömen om politiska förslag, och journalister älskar att kunna avslöja moraliska brister hos politiker som personer. Essän diskuterar en tredje fråga: vad är ett etiskt beteende i den politiska processen. Startpunkten är att ord ska ha sin grund i äkta övertygelser samt att handling ska vara i linje med vad som sagts. Men essän visar att politiken är mer komplex än så. Och kan lögn försvaras i något sammanhang?