Ekerlids förlag

Ekerlids Förlag AB grundades 1993 av Bertil Ekerlid, som fortfarande äger och driver förlaget tillsammans med Marie Hasselrot Ekerlid. Sedan starten har fler än 500 titlar givits ut. Förlagets inriktning är utgivning av affärsböcker, ledarskapsböcker, politik, memoarer och biografier.

(Förlagets beskrivning av boken.) Under 30 år har Internationella Engelska Skolan (IES) erbjudit familjer ett tydligt alternativ för barnens utbildning. Detta är historien om hur Engelska Skolan startades och har växt, från en början där grundaren Barbara Bergström måste tigga ihop möbler och städa skolan själv på helgerna för att få ekonomin att gå ihop – till en organisation med i dag 46 skolor och 32 000 elever.

Första upplagan publicerades 2018, när företaget fyllde 25 år. I ett nyskrivet längre efterord diskuterar Hans och Barbara Bergström vad som hänt de senaste fem åren, 2018-2023. Under denna period har IES öppnat tolv nya grundskolor, samtliga tillkomna på aktiv önskan från de kommuner där skolorna öppnats. IES har också fått en ny huvudägare.

Författarna konstaterar att ny forskning, särskilt om hjärna och lärande, ger starkt belägg för de idéer som präglat IES från start. Dit hör att undervisningen måste vara lärarledd, att elevernas fokus inte får störas av mobiltelefoner, att det måste råda vuxenauktoritet för att inte gäng och mobbning ska ta över, att datorer inte kan ersätta den djupare inpräntning som sker genom skrivande för hand på papper, att skolbibliotek måste vara bemannade med bibliotekarier som främjar läsning, att återkoppling till elever och föräldrar bör ske tidigt och regelbundet, att skolluncherna ska vara näringsriktiga och varierade, med mera. Andra behöver ta efter och IES har ingen anledning att skämmas för sin värdegrund och inriktning.

Medierna har det under de senaste åren bedrivits en intensiv kampanj mot friskolor, inklusive IES. Författarna diskuterar denna kampanj och dess effekter. Barbara Bergström: Jag hade omöjligen kunnat förverkliga de viktiga idéer som burit Internationella Engelska Skolan genom 30 år inom ramen för ett kommunalt huvudmannaskap. Boken ger tuffa recept för den svenska skolan, byggda på gedigen erfarenhet. Den har också ett vidare intresse, för alla som funderar över villkoren för starkt ledarskap och utmaningarna när ett företag växer.

Barbara Bergström utsågs 2009 till ”Årets företagare i Sverige” av Företagarna och av Veckans Affärer 2017 till ”Årets mäktigaste kvinnliga entreprenör”. Hon fick även Svenska Dagbladets pris för ”Årets affärsbragd” 2018 och Patriotiska sällskapets utmärkelse för ”Betydande forskargärning” 2021.

Andra upplagan med efterord om åren 2018-2023.

Detta är historien om hur Engelska Skolan startades 1993 och har växt till att bli den dominerande friskolan inom grundskolan. Det är en historia om den svenska skolan, men också om ledarskap och uthålligt entreprenörskap. Boken ger tuffa recept för den svenska skolan, byggda på gedigen erfarenhet. Den har också ett vidare intresse för alla som funderar över villkoren för starkt ledarskap och utmaningarna när ett företag växer.

Tjugo år efter kommunaliseringen av den svenska skolan tog Lärarnas Riksförbund initiativ till en bok om vad förändringen lett till, och om det var dags att åter förstatliga skolan. I sitt bidrag drev Hans Bergström linjen att frågan var fel ställd. Det hade redan skett ett stort ”funktionsförstatligande”, motiverat delvis av en växande sektor av friskolor. Denna gav staten legitimitet för att skärpa regelverket och sin tillsyn av alla skolor, även de kommunala. Den relevanta frågan är inte längre ”statlig eller kommunal”, utan balansen mellan nationell reglering och huvudmäns självständiga ansvar att driva skolor. (Essä ur boken "Kommunaliseringen av skolan - vem vann egentligen?", 2011, Ekerlids förlag)

I sin essä till en bok till redaktörskollegan och vännen Janerik Larsson skriver Hans Bergström om hur europeiska journalister som besöker USA tenderar skildra landet. Redan i förhandsplaneringen går de oftast in för att upprepa och förstärka alla de negativa föreställningar som läsarna/tittarna bär på, i stället för att ge dem ny och kompletterande kunskap. Detta är en del av ett journalistiskt mönster av ”förskrivna berättelser”, byggda mer på fördomar än en genuin vilja att med öppna ögon upptäcka. Hos en del är det också ett uttryck för en gammal tendens till självförakt för den västliga civilisationen. (Essä i boken "Med öppet visir - en vänbok till Janerik Larsson", 2009, Ekerlids förlag).