Medier och mediekritik

DN:s förre chefredaktör Svante Nycander dog 91 år gammal i februari 2024. Hans Bergström skrev dessa minnesord över sin förre chef.

Debattartikel införd på nyhetssajten Newsmill, maj 2013.

2012 skrev Hans Bergström en ledartext om att en ny studie visade att sympatier för MP och V var kraftigt överrepresenterade bland svenska journalister. "Det får stor betydelse för vilken verklighetsbild medierna förmedlar, inte minst utanför nyhetssidorna," menade han.

I sin essä till en bok till redaktörskollegan och vännen Janerik Larsson skriver Hans Bergström om hur europeiska journalister som besöker USA tenderar skildra landet. Redan i förhandsplaneringen går de oftast in för att upprepa och förstärka alla de negativa föreställningar som läsarna/tittarna bär på, i stället för att ge dem ny och kompletterande kunskap. Detta är en del av ett journalistiskt mönster av ”förskrivna berättelser”, byggda mer på fördomar än en genuin vilja att med öppna ögon upptäcka. Hos en del är det också ett uttryck för en gammal tendens till självförakt för den västliga civilisationen. (Essä i boken "Med öppet visir - en vänbok till Janerik Larsson", 2009, Ekerlids förlag).

Svensk press har dominerats av liberala och frisinnade tidningar. Redaktörer för tidningar med dessa beteckningar samlades 1905 i Vänsterpressföreningen. I samband med dess hundraårsjubiléum 2005 utgavs skriften ”Stridsfrågor och stilbildare – Liberal press i 100 års samhällsdebatt”. Den liberala pressens positioner och roll skildrades av en rad forskare och skribenter, alltifrån unionsupplösningen 1905 till Vietnamkriget. Den inledande essän skrevs av Hans Bergström. Han konstaterade att den liberala pressen föregick partiväsendet och nu har att hantera sin idéroll efter partipressens död.

Uppsatsen ingick I en antologi kring ägande, företagsskandaler (Enron med flera) och journalistik i spåren av IT-kraschen i början av 2000-talet. Hans Bergströms bidrag handlar om journalistikens utveckling i förhållande till den underliggande verkligheten. ”Få förstår att bilden av verkligheten inte behöver ha något samband med verkligheten.” ”Skandaler” som ”Marjasin-affären” och Mona Sahlins ”Toblerone-affär” har mer att göra med en ny typ av journalistik än med fallande etik hos ämbetsmän och politiker. (Essä ur boken "Bakom Skurkar & Skandaler", 2004, Kalla Kulor Förlag, red Patrik Engellau)

Från en vänbok till den legendariske tv-journalisten Åke Ortmark kommer denna text där Hans Bergström driver uppfattningen att svensk journalistik väsentligen främjar det perspektiv som sammanfaller med vänsterns, även när Sverige har en socialistisk regering. Det offentliga anses företräda det goda, företag det onda. Individer är offer, inte människor med eget ansvar. Paradigm som dessa är så starkt företrädda på redaktionerna att de tas för givna. De kan inte förklaras av biografisk eller professionell lutning hos journalister. Man måste gå till journalisternas politiska grundsyn för att finna en rimlig förklaring. (Essä från "Den undflyende sanningen - en vänbok till Åke Ortmark", red Eva Norlin, Sten Westerberg, Peter Wolodarski; SNS förlag, 2004.)

Tidningsutgivarna tillsatte 2002 en liten grupp av publicister för att arbeta fram en idéförklaring om pressens uppgift och framtidsförutsättningar. Hans Bergström ledde gruppen och skrev dess huvudtext om den civilisatoriska betydelsen av texten som uttrycksform och läsningen som kultur. Texten framhöll vikten av att värna de vanor och sammanhang som byggt den svenska skriv- och läskulturen. Skolan måste även i den nya medievärlden aktivt främja läsning och lästräning. (Texten antogs av Tidningsutgivarnas styrelse som idéförklaring om pressens uppgift och framtidsförutsättningar.)

I den här uppsatsen från 2001, framlagd vid Shorenstein Center on Media, Politics and Public Policy vid Harvard Kennedy School, frågar Hans Bergström om media har uppmärksammat hur befolkningen åldrats? Ett åldrande samhälle, och de frågor som ett sådant föränderligt samhälle medför, bör påverka pressen på många arenor. Ett åldrande samhälle är underlag för såväl direkta nyheter som potentialen att ändra nyhetsvärden. Det påverkar användningen av olika medieformer under dagen. Det kommer att ha en enorm inverkan på ekonomin. Det förändrar levnadsmönster och de mest grundläggande familjeinteraktionerna på sätt som starkt påverkar mönster för mediekonsumtion. Det är kanske den viktigaste övergången att täcka under detta århundrade. Denna uppsats försöker täcka ett åldrande samhälle i förhållande till olika aspekter av pressen: dess interna verklighet, dess kommersiella relationer och dess offentliga ansvar.

Uppsatsen försvarar betydelsen av text och tidningar inför år då de är svårt utmanade. ”Ett samhälle som faller i läsning går bakåt kulturellt, inte framåt.” Text och språk har egna djupa kvaliteter jämfört med bild. I ett samhälle med överflöd av budskap och informationskanaler behövs den sortering och det förklaringsdjup som kräver språkets abstraktioner. Internet kan också bygga på text, men riskerar gå i annan riktning. Värdegrundade tidningar har fyllt en roll i Sverige som stora kunskapsorganisationer. Den rollen inte kan avvaras utan en dryg kostnad för kvaliteten i vår demokrati. (I boken "Tryckt - 20 kapitel om dagstidningar i början av 2000-talet", red Ingela Wadbring och Lennart Weibull; 2000, JMG, Göteborgs universitet.)

Ledarartikel, under vinjetten "Söndagssignerat", i Dagens Nyheter 2020-04-09. Artikeln finns även i boken "Next Mission - Finn människans telefonnummer" (2000, Bokförlaget DN).

Ledarartikel, under vinjetten "Söndagssignerat", i Dagens Nyheter 2020-05-07. Artikeln finns även i boken "Next Mission - Finn människans telefonnummer" (2000, Bokförlaget DN).

Denna viktiga varning publicerades i en vänbok till den legendariske ledarskribenten Nils-Eric Sandberg, när denne avslutade sina många år på DN. Hans chef, Hans Bergström, skrev sitt bidrag som en vedersakning med tendensen att inte längre ha publicister i spetsen för redaktioner. Journalister reducerades till ”content providers”, redaktionella ledare till affärschefer. Det kommersiella perspektivet förenades med nyhetsperspektivet i att förskjuta behovet av intellektualitet på en redaktion. Uppsatsen belyser uttrycken för denna utveckling men även orsakerna till den. (Ur boken "Förnuft och värden - en vänbok till Nils-Eric Sandberg", 2000, Gidlunds förlag.)

Den statliga demokratiutredningen presenterade år 2000 betänkandet ”En uthållig demokrati”. Tidningsutgivarna inbjöds att yttra sig. I stället för att sända in ett traditionellt remissvar, valde TU:s styrelse att låta några ledande publicister reflektera över tidningens roll för svensk demokrati. Hans Bergström formulerade sitt inlägg som ett svar på frågan ”Varför förblir tidningen och läsningen viktiga även i televisionens och skärmarnas nya sköna värld?”

Införd i Dagens Nyheter 2000-01-01.

Införd 2000-01-29 i Dagens Nyheter

I denna essä för moderata Politisk Tidskrift gör Hans Bergström en kritisk analys av medieutvecklingen och dess inverkan på kultur, kunskapsbildning och demokratisk mognad. Essän skrevs 1999, när en transformation – från text till bild – var på väg att följas av ännu en stor övergång – nu till internetsamhället. Om följderna av den senare övergången kunde man mest spekulera. Några årtionden senare är det intressant att se hur dåvarande chefredaktören för Dagens Nyheter tänkte om nätets användning och följder. Framtidsbilden dominerades av oro och pessimism om den medierade verkligheten.

I slutet av 1990-talet drevs ett stort forskningsprojekt kring den svenska pressens historia. Det resulterade i ett storverk om tidningarnas framväxt och utveckling. Under arbetet ordnades också en rad seminarier och utgavs skrifter. I en av dessa skrev Hans Bergström denna text om hur den starka liberala pressen på 1800-talet verksamt bidrog till att Sverige lyfte från ett av Europas fattigaste länder till ett av de mest moderna och rika. Korruptionen utrotades i stor utsträckning genom pressens granskande roll, och svenskarna blev ett läsande folk, som kunde ta till sig även svåra frågor som medborgare. (Essä från i "Folk och press i rörelse", inom ramen för projektet "Den svenska pressens historia", 1999, Nordicom, Göteborgs universitet.)

Ledarartikel, under vinjetten "Söndagssignerat", i Dagens Nyheter 1999-01-05. Artikeln finns även i boken "Next Mission - Finn människans telefonnummer" (2000, Bokförlaget DN).

Ledarartikel, under vinjetten "Söndagssignerat", i Dagens Nyheter 1999-09-19. Artikeln finns även i boken "Next Mission - Finn människans telefonnummer" (2000, Bokförlaget DN).

Ledarartikel, under vinjetten "Söndagssignerat", i Dagens Nyheter 1999-10-03. Artikeln finns även i boken "Next Mission - Finn människans telefonnummer" (2000, Bokförlaget DN).

I detta bidrag till en bok om växande krav på utbildning i ”det nya kunskapssamhället” ifrågasätter Hans Bergström den vanliga tesen att kraven skulle vara så nya och att skolan behöver överge gamla sanningar. Fortfarande kommer ungdomar att behöva läsa, skriva och räkna och få social träning i hårt arbete. Vad som fordras är snarare att skolan återgår till gamla värden av kunskap och fostran, efter en period av ”progressiv pedagogik”. (Essä ur boken "Vetvärt", 1998, Svenska Kommunförbundet).

Olof Santesson är en legendarisk utrikesredaktör på Dagens Nyheter (DN), med ledarsidan som främsta forum. Santesson arbetade på DN under hela 42 år, från 1956 tlll 1998. I en antologi, utgiven i samband med Santessons pensionering, skriver Hans Bergström, som då var Olofs chefredaktör på¨DN, om den betydelsefulla roll Olof Santesson spelat, även internt på tidningen. Han reflekterar vidare över utrikespolitikens särdrag i en demokrati. Den tenderar domineras av diplomater och experter. DN har spelat en viktig roll i att fördjupa kunskapen och bredda diskussionen om utrikespolitik till en större allmänhet. (Från "Tidningen och världen - en vänbok till Olof Santesson", red Per Ahlin och Anders Mellbourn; 1998, DN:s förlag.)

Artikel ur rapporten Skildrar media verkligheten? NMI 10 år. Näringslivets Mediainstitut (1998).

Moscow School of Political Studies, november 1997.

I denna text, från en vänbok 1996 till professor Stig Hadenius, skriver Hans Bergström med stor oro om vad som händer med kvaliteten på vår demokrati om tidningarna försvinner eller uppger sin roll. Ledarredaktionen på en stor tidning som Dagens Nyheter kan inte reduceras till ”tyckande”. Den är i bästa fall en institution för kvalificerad granskning av frågor och offentliga processer, liksom för medborgares kunskapsbildning. Den goda demokratin kan inte betraktas som given; den möter hela tiden risker för sönderfall. Den överlever inte utan strukturer som upprätthåller dess normer och vanor.

FN:s förberedande sociala konferens, Saltsjöbaden, juni 1995.

Artikel i Kristdemokratisk Debatt, 1995 nr 3.

De finansiella kriserna i början av 1990-talet bidrog till en oro över demokratiernas förmåga att tänka och handla långsiktigt genom svåra ekonomiska problem. Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) tog upp frågan med boken ”Makten över framtiden” (1994), för vilken Hans Bergström inbjöds skriva en uppsats om hur medielogiken inverkade på tidshorisonterna i politik och samhällsdebatt. Uppsatsen visade hur en ”budskapsinflation” leder till kortare presentationer och en ny dramaturgi. I ”den medievridna verkligheten” blir det politiska beteendet alltmer nervöst och kortsiktigt. Mediernas kriterier för intag tenderar också bli politikernas kriterier för utbud.

Denna studie från 1994 av tv-utfrågningarna inför 1988 års val är intressant framförallt genom att den förnyade metoderna för att analysera valjournalistik. Den undersökte journalisternas val av perspektiv: bakåt/framåt, statiskt/dynamiskt, motperspektiv/medperspektiv. De frågor som dominerade utfrågningarna visade sig ha föga samband med centrala verkligheter efter valet. Statisk fördelning gavs betydande övervikt i förhållande till frågor om dynamisk växt. Borgerliga partier tenderade få motfrågor med vänsterperspektiv, men socialistiska partier inte motfrågor med högerperspektiv. Den mest sannolika förklaringen ligger i journalisternas egen politiska utsikt. Professionell självreflexion behövs.

Vid jubileumssammankomsten 1994 i Oslo med Norges ingenjörsvetenskapsakademi föreläste Hans Bergström om motsättningen mellan medielogiken – med dess benägenhet för dramatik och förenkling – och tänkandet inom naturvetenskap och teknologi. Hans Bergström hävdar att journalistiken underrapporterar om tekniska förändringar och framsteg och behöver skärpa sin bevakning därvidlag. (Föreläsningen trycktes sedan i "Media och teknologi", NTVA rapport nr 3, 1995.)

Artikel ur Näringslivets Mediainstituts rapport nr 14, 1994.

Dagstidningen Nerikes Allehanda firade 1993 sitt 150-årsjubileum. Det skedde med självförtroende, som Sveriges ledande regiontidning och en stark liberal röst. Hans Bergström, som varit tidningens chefredaktör och utgivare några år tidigare, inbjöds att för jubileumsboken reflektera över det nya medielandskapet. Resultatet blev en uppsats präglad av djup oro över medieutvecklingens inverkan på kultur, samhällsförståelse och en upplyst demokrati. För att förklara en alltmer komplex verklighet framträdde allt ”dummare” medier, en kombination som ingav oro för kvaliteten på medborgarskapet och därmed utrymmet för svåra beslut.

(Artikel ur Svensk Tidskrift nr 7 1991.)

För danska ”Pressens årbog” 1988 ombads Hans Bergström att skriva om sin analys av den svenska televisionens valprogram, inför det svenska riksdagsvalet 1988. Analysen förblir relevant även för dagens valbevakning. Bergström visade att tv-utfrågningarna präglades helt av ett statiskt fördelningsperspektiv från journalisterna i den viktiga skattefrågan. I stället för att växla perspektiv, kom samtliga utfrågningar att utgå från en vänstertolkning. Den allvarligaste svagheten var dock att journalisterna nästan helt missade de verkligheter som blev viktigast att hantera för regeringen efter valet. Valprogrammen blev därmed föga upplysande för de kommande fyra regeringsåren.