De finansiella kriserna i början av 1990-talet bidrog till en oro över demokratiernas förmåga att tänka och handla långsiktigt genom svåra ekonomiska problem. Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) tog upp frågan med boken ”Makten över framtiden” (1994), för vilken Hans Bergström inbjöds skriva en uppsats om hur medielogiken inverkade på tidshorisonterna i politik och samhällsdebatt. Uppsatsen visade hur en ”budskapsinflation” leder till kortare presentationer och en ny dramaturgi. I ”den medievridna verkligheten” blir det politiska beteendet alltmer nervöst och kortsiktigt. Mediernas kriterier för intag tenderar också bli politikernas kriterier för utbud.