Publisher: Ekerlids förlag

The publishing house Ekerlids Förlag AB was founded in 1993 by Bertil Ekerlid, who still owns and operates the publishing house together with wife Marie Hasselrot Ekerlid. Since then more than 500 titles have been released. Ekerlids main subject fields are business and leadership, community, politics, memoirs and biographies.

(Förlagets beskrivning av boken.) Under 30 år har Internationella Engelska Skolan (IES) erbjudit familjer ett tydligt alternativ för barnens utbildning. Detta är historien om hur Engelska Skolan startades och har växt, från en början där grundaren Barbara Bergström måste tigga ihop möbler och städa skolan själv på helgerna för att få ekonomin att gå ihop – till en organisation med i dag 46 skolor och 32 000 elever.

Första upplagan publicerades 2018, när företaget fyllde 25 år. I ett nyskrivet längre efterord diskuterar Hans och Barbara Bergström vad som hänt de senaste fem åren, 2018-2023. Under denna period har IES öppnat tolv nya grundskolor, samtliga tillkomna på aktiv önskan från de kommuner där skolorna öppnats. IES har också fått en ny huvudägare.

Författarna konstaterar att ny forskning, särskilt om hjärna och lärande, ger starkt belägg för de idéer som präglat IES från start. Dit hör att undervisningen måste vara lärarledd, att elevernas fokus inte får störas av mobiltelefoner, att det måste råda vuxenauktoritet för att inte gäng och mobbning ska ta över, att datorer inte kan ersätta den djupare inpräntning som sker genom skrivande för hand på papper, att skolbibliotek måste vara bemannade med bibliotekarier som främjar läsning, att återkoppling till elever och föräldrar bör ske tidigt och regelbundet, att skolluncherna ska vara näringsriktiga och varierade, med mera. Andra behöver ta efter och IES har ingen anledning att skämmas för sin värdegrund och inriktning.

Medierna har det under de senaste åren bedrivits en intensiv kampanj mot friskolor, inklusive IES. Författarna diskuterar denna kampanj och dess effekter. Barbara Bergström: Jag hade omöjligen kunnat förverkliga de viktiga idéer som burit Internationella Engelska Skolan genom 30 år inom ramen för ett kommunalt huvudmannaskap. Boken ger tuffa recept för den svenska skolan, byggda på gedigen erfarenhet. Den har också ett vidare intresse, för alla som funderar över villkoren för starkt ledarskap och utmaningarna när ett företag växer.

Barbara Bergström utsågs 2009 till ”Årets företagare i Sverige” av Företagarna och av Veckans Affärer 2017 till ”Årets mäktigaste kvinnliga entreprenör”. Hon fick även Svenska Dagbladets pris för ”Årets affärsbragd” 2018 och Patriotiska sällskapets utmärkelse för ”Betydande forskargärning” 2021.

Andra upplagan med efterord om åren 2018-2023.

This is the story about the start of the English School in Sweden in 1993 and how it became the dominant free school organization in the middle school segment. It is a story about education, but also about leadership and entrepreneurship. The book provides a lively presentation of the convictions and struggles behind Sweden´s most successful school organization. Based on long experience, it also makes important observations on how to exercise strong leadership, as well as of the many challenges for a fast-growing company.

20 years after the basic teacher employment was moved from the state to municipalities, this book discussed the experiences of this change and whether it was time to bring back responsibility for public schools to the national level. Hans Bergström argues in his contribution that the question is incorrectly framed. The state had already regained considerable power over the school system, via laws and inspections. The expansion of free schools had given it legitimacy to add control instruments also over municipal public schools. Thus, the relevant question is no more “state or local” but the balance between national regulation and the autonomy of school operators.

In a book dedicated to his colleague and friend Janerik Larsson, Hans Bergström contributed this essay about the tendency among European journalists visiting the US to base reporting primarily on their personal negative preconceptions, instead of trying to discover new aspects. This method of “pre-written stories” is common in journalism. Themes for articles are decided in advance of a trip or an investigation. Among certain journalists, the completely negative description of America is also part of a long tradition of self-loathing in relation to Western civilization.