Dagen efter mellanårsvalet
04 november 2026
Kategorier
USAREFLEKTION. Det är dagen efter mellanårsvalet i USA, där båda vinnare och förlorare försöker ta in vidden av vad som hände i mellanårsvalet. Vinnarna, Demokraterna, har att pröva hur de ska använda sin oväntat stora seger. Det är lätt hänt att man övertolkar mandatet. Väljarna straffade Trump, men förblev enligt exit polls kritiska till det Demokratiska partiet.
Storleken på vinsten i kongressvalen kan samtidigt vara till hjälp. Många av de nya ledamöterna för Demokraterna kommer från konservativa stater och valdistrikt och ser inte som sin uppgift att arbeta för någon revolution. Med en stor majoritet behöver den nye majoritetsledaren i Representanthuset, Hakeem Jeffrey, heller inte bli fånge hos en minoritet från DSA (Democratic Socialists of America).
Min bild, också från samtal, är att Demokraterna kommer att söka en rätt praktisk agenda snarare än en stor ideologisk strid. Man vet att det är val igen om två år, och att partiet behöver återvinna förtroende för att det förmår leverera åtgärder som förbättrar vardagslivet för familjer. Ett slut på kriget mot Iran, återtåg ifråga om tullar, höjd minimilön, förbättrad sjukvårdsförsäkring för de fattiga (Medicaid) och stabilare villkor för sjukhus på landsbygden – det är några av huvudspåren. Hårdare regelsystem mot korruption på politisk nivå och ”permitting reform” för att förenkla tillståndsprocesser är två frågor där det finns gott hopp om stöd också från Republikanska ledamöter av kongressen.
Att avsluta kriget mot Iran från kongressen blir inte så lätt som det ser ut. Presidenten leder trots allt utrikespolitiken och inte heller Demokraterna vill få en avslutning som gynnar Iran som terrorstat.
Ledarskiktet hos Demokraterna vill inte störa bilden av sin reformagenda med allt ståhej som skulle följa av ett tredje riksrättsåtal mot Trump. Däremot blir det, ofrånkomligen, hearings och granskningar av den utbredda korruptionen i Trumps familj och administration.
Ett problem för pragmatiskt samarbete är att många av de mest förståndiga Republikanska ledamöterna av kongressen förlorade sina mandat. Mike Lawler från New York, Brian Fitzpatrick från Pennsylvania (en stor Ukrainavän) och Zack Nunn från Iowa förlorade alla återval till representanthuset. I senaten kommer inte längre att finnas kloka och pragmatiska Republikaner som Thom Tillis, Susan Collins, Bill Cassidy, John Cornyn och Joni Ernst. Det blir intressant att se om John Thune, moderat och vettig frihandelsvän, återväljs som ledare för Republikanerna i senaten.
För förloraren, Donald Trump i synnerhet, finns olika möjligheter. Det skulle inte förvåna om presidenten gör en större ombildning av administrationen. Kanske avskedar han rentav den grovt inkompetente ”krigsministern” Pete Hegseth, innan denne utsätts för impeachment i kongressen. I sak kan Trump mycket väl välja att göra uppgörelser, till exempel på sjukvårdsområdet; han har få fasta övertygelser, förutom en merkantilistisk tro på tullar. Men Trump kan också tänkas regera via förordningar, och göra flitigt bruk av sitt veto. Trump har inte byggt sin handlingsförmåga särskilt mycket på stöd från kongressen.
Det är svårt att veta på förhand om aggressiv bitterhet och narcissism kommer att prägla Trumps två sista år, eller om pragmatism får dominera. Det går dock inte att komma ifrån att Trump i grunden är en sociopat. Måhända går han mentalt ännu mer in i sina byggprojekt, vilket kan vara bättre än alternativ användning av bitter energi. Han kan också tänkas bli fixerad vid att få till stånd ”fredsavtal” till varje pris, som med Putin, nu när huvudorsaken till valförlusten utpekas vara krigen.
Kongressen har betydande makt över budget, skatter, internationella avtal och godkännande av domare. Men ”makten över nejet” är ömsidigt i den krångliga amerikanska författningen, och inget säger att partierna förmår ta itu med den våldsamma uppbyggnaden av statsskulden.
Det ligger ett förslag i kongressen om att tillsätta en kommission kring skulduppbyggnaden, och så sker kanske, efter förebild från Simpson-Bowles-kommissionen för femton år sedan. Men med två år mellan valen, och skifte av vind mellan nästan varje val, är frestelsen överväldigande att mentalt gå in i nästa valkampanj för det parti som förlorat.
Endast en verklig kris, som att låntagare som Japan börjar vägra att köpa amerikanska statsobligationer, kan tänkas kristallisera ett moment av handling vad gäller budgetunderskott och skulder. USA är lite som Frankrike därvidlag, men med dollarn än så länge som skyddande världsvaluta som låter missbrukaren fortsätta med ett beteende som alla vet kommer att sluta i kollaps.
Mellanårsvalet får konsekvenser för den kampanj inför 2028 års presidentval som i realiteten inleds i januari. På den Demokratiska sidan lyfte valet fram några segrare som kan få vind i seglen, däribland framgångsrika guvernörer i Pennsylvania (Ben Shapiro) och Maryland (Wes Moore) samt senatorn Jon Ossoff från Georgia. Jag har aldrig trott att en guvernör från Kalifornien eller en förlorare från förra presidentvalet blir aktuella 2028.
På den Republikanska sidan har primärvalet blivit mer av en öppen affär. Att ha utpekats som Trumps kronprins och förlängning är knappast längre en fördel för vicepresidenten JD Vance.
Marco Rubio har stärkt sin ställning, som mindre av ”trumpist” och med potential att återvinna den viktiga del av väljarkåren som har latinamerikansk bakgrund. Kanske kan rentav Nikki Haley göra sig gällande igen, när Trumps aura upplösts. Mer sannolikt är, enligt min bedömning, att aktivisterna – som hatar motståndarna mer än de älskar livet – alltjämt gör sig gällande i primärval. Trump har dödförklarats flera gånger tidigare, men har varje gång återuppstått som kultledare. Det är som det klassiska slutet på filmrysare (som ”Fatal Attraction” med Michael Douglas och Glenn Close), där galningen tycks drunknad men plötsligt reser sig ur badkaret för en sista attack.
En rättelse från min valnattskommentar: Republikanen vann till sist i senatsvalet i Nebraska. I gengäld leder Demokraten Scott Column med en knivsudd över den sittande Republikanske senatorn Cindy Hyde-Smitt i senatsvalet i Mississippi. Mississippi!!!