REFLEKTION.  Nyhetsredaktioner tenderar alla titta åt samma håll – även när de verkliga frågorna finns på annat håll. Tre aktuella exempel:

”Vem ska få nästa sonderingsuppdrag”, frågas det. Men, talmannen borde förstås nu begära omröstning om Elisabeth Thands tänkta ”mittenregering”, för att tydliggöra läget och komma vidare före jul. Endast Tove Lifvendahl i SvD drar denna rätt uppenbara slutsats. Omröstning är särskilt motiverad som centerledaren alltjämt håller alternativet svävande fritt i luften. Vill talmannen få upp tempot, kunde han kräva att riksdagen avbryter höstlovet för att rösta. Huruvida Sverige ska få en regering med full auktoritet är ingen liten sak, som behöver vika för riksdagsmäns bekvämlighet. Processen behöver så snart som möjligt (dvs sju veckor efter valet) övergå till fas 3.

”Kommer Mohamed Ali att ge upp sin plats i riksdagen”, spekuleras det. Men ingen tycks pressa Valprövningsnämnden på frågan om omval i valkretsen Dalarna. Nämndens bedömning har två komponenter: a) förekom det oegentligheter, i Borlänge särskilt, i valet 13 september? b) var de av en storleksordning som haft betydelse för valutgången? Den senare frågan tycks mig ha ett klart svar. Det som hände i Borlänge påverkade i vart fall vem som valdes till riksdagsledamot, möjligen på marginalen även mandatfördelningen. För en bedömning av den första frågan kan inte Valprövningsnämnden avvakta långdragna polisutredningar och domstolsprocesser. Den måste komma till en egen slutsats. Annars blir motmedlet, omval, meningslöst. Ett beslut om omval har därtill direkt bäring på de pågående regeringsförhandlingarna.

”Elisabeth Svantesson lägger fram en neutral budget” i avvaktan på en mer permanent regering, och med det tycks alla vara nöjda. Men talmannen gjorde tidigt klart att han har två minimikrav på dem ska forma en ny regering. Det ena är att inte en majoritet röstar emot lösningen. Det andra är att de partier som bildar underlaget för den nya regeringen också kan enas politiskt om statsbudgeten. En regering kan tillkomma, men om den inte får igenom sin budget är det skäl för avgång eller nyval. Så man bör inte tillsätta en regering som inte har klarat ut budgetfrågan. Erfarenheterna från åren 2014-22 underbygger kravet