REFLEKTION. Vad håller Centern på med? Statsvetaren Mikael Gilljam gör, som så ofta, en relevant observation på Facebook. Centerledningen verkar inte, noterar han, förstå att den har makten i sin hand just nu i svensk politik. Den kan ställa hur hårda krav som helst för att gå med på att göra Magdalena Andersson till statsminister, Men inga krav hörs i sakfrågor.

Skillnaden är remarkabel mot Annie Lööfs agerande i förhandlingarna kring vad som blev Januariavtalet efter valet 2018. Hon ställde villkor som var svårast tänkbara för Stefan Löfven, sådant som marknadshyror och stimulans av privata arbetsförmedlare. Från dagens centerledning kan den som lyssnar noga tvärtom höra signaler av tidig anpassning till vänsterpartierna.

Men den röda linjen mot V i regeringen då? Hans Blix, den erfarne diplomaten och förhandlaren, konstaterar om detta i Expressen: ”Det är väl en adlig väg att hjälpa Magdalena Andersson – nu ligger hela skulden på V”.

Dagens centerledning är högst erfaren, så bristen på tydliga krav i sakfrågor måste vara medveten. Finns det redan en sekret uppgörelse S/C om huvudlinjerna i politiken från en ny regering, rentav ingången före valdagen men inte annonserad?

Elisabeth Thand Ringqvist har haft stort förtroende inom näringslivet för att tro på och försvara marknadsekonomi och företagande. Hon har också i sin CV en rad tunga positioner från näringslivet: VD för Företagarna, ordförande i Riskkapitalföreningen, konsult på McKinsey, styrelseordförande i börsföretag, etc.

Johan Andersson, ordförande för Mellby Gård, utgår från detta förtroende i en artikel i Dagens Industri lördag, där han vädjar till centerledaren att sätta stopp för förslag från de tre socialistiska partierna riktade mot företagandet i Sverige: ”Höjd kapitalbeskattning, riktad skatt mot framgångsrika entreprenörers tillgångar, höjd skatt på kvalificerad arbetskraft, försämrade villkor för fåmansbolags ägande, sänkt arbetstid med bibehållen lön, avskaffat karensavdrag samt ett reellt nedläggningshot mot väl fungerande och populära välfärdsaktörer med kraftigt minskad valfrihet som följd. Med mera. Allt detta är C emot, och har tidigare med kraft agerat för att stoppa.”

”Är Centerpartiet berett att rädda företagsklimatet?”, frågar Johan Andersson. Frågan uttrycket en förväntan på Centern, men samtidigt en undran om dagsläget, givet partiledningens tystnad i nuläget rörande de nämnda frågorna.

Elisabeth Thand Ringqvists personliga övertygelse i frågor om ägande och företagande står bortom allt tvivel. Men hennes parti har bundit sig vid masten för att stödja Magdalena Andersson som statsminister. Och Centern har gjort ett betydande utbyte av väljare, där många av dess nya väljare ligger närmare S. Farhågan från näringslivet är att Elisabeth Thand har hamnat i den belägenhet som fick en ledare för många sedan att utropa om sina trupper: ”I am their leader, I have to follow them”.