REFLEKTION. Ulf Kristersson agerar klokt. Han hade behövt avgå ändå om tio dagar, genom den obligatoriska statsministeromröstningen när riksdagen samlats och talman valts. Nu behåller han initiativet genom att själv lämna in sin avskedsansökan till talmannen. Centern slipper därmed också rösta nej tlll honom i förtid. Talmansrundorna kan dra i gång tidigare.

Moderatledaren gör samtidigt klart att han befinner sig i spel i en svår parlamentarisk situation. Den stora lärdomen därvidlag är vad som hände efter riksdagsvalet 2014, då Fredrik Reinfeldt valde att meddela sin avgång som partiledare på valnatten, trots att valet gett en icke-socialistisk majoritet på 52 procent. Detta tvingade Stefan Löfven i famnen på Vänsterpartiet, som då leddes av kommunisten Jonas Sjöstedt. Som villkor för att släppa fram en S/Mp-regering krävde denne att S anslöt sig till kravet på förbud mot företagande i välfärdssektorn, en position som Löfven dittills avvisat. Där och då vände den frågan.

Det är för övrigt notervärt att årets riksdagsval inte sätter ordförandeskapet på spel för någon partiledare, nu. Moderaterna överträffade förväntningarna och har återtagit position som största icke-socialistiska parti. Simona Mohamsson ses som Liberalernas räddare. Centern och Kristdemokraterna har gjort hyggliga val. Vänsterledaren är valets vinnare. Jimmie Åkessons auktoritet är överväldigande, trots valutgången. Magdalena Andersson, som ledde Socialdemokraterna till dess sämsta val sedan den allmänna rösträtten infördes, måste stanna för att ta ansvar som statsminister. Ansvarsutkrävandet i partiet kommer väl att ske genom att den sedan länge omdömeslöse partisekreteraren byts ut.

Talmannen ber nu regeringen Kristersson sitta kvar medan regeringsförhandlingar pågår. Av praxis iakttar en sådan regering återhållsamhet med stora beslut som är politiskt kontroversiella. Men det finns ingenting i författningen som begränsar dess mandat. Skulle något hända som kräver kraftfull hantering, till exempel i omvärlden, kan statsministern agera med full auktoritet i rollen. Sverige måste, särskilt så orolig som världen är i dag och i vårt närområde, alltid ha en fullt fungerande regering. Härvidlag finns inget vacuum.