REFLEKTION. Ibland får jag frågan vilken tidskrift i USA jag rekommenderar, för den som från Sverige vill följa den djupare samhällsdiskussionen i Amerika. Mitt entydiga svar numera är The Atlantic. Sedan Jeffrey Goldberg tog över som chefredaktör har den blivit särklassig. En motsvarighet i Sverige till karaktär och bredd i ämnen är Axess Magasin.

Augustinumret domineras av en essä av den fasta medarbetaren Rose Horowitch, med titeln ”The Age of Reading is over – can civilization survive the postliterate era?” Horowitch visar att läsvanan har haft djupgående konsekvenser i mänsklighetens historia. Läsning formar tänkande, och den som skriver tvingas mödosamt organisera sina tankar. Effekten syns även i hjärnan.

Skrivande, med ord, och läsning som dominerande kunskapsform kan nu börja ses som ett skede mellan den orala epoken, med det memorerade talet, och den digitala eran.
Horowitch visar hur den text som förekommer numera på sociala medier, i textmeddelanden på mobilen etc har en helt annan struktur än bok- och tidningstext. Den är kortare, enklare, ytligare. Hon beskriver Donald Trump som den förste presidenten i ”the postliterate era”. Trump talar och skriver som ett barn förr.

Det sker också en förflyttning från text till bild på sociala medier. Läsning av böcker förvandlas till en subkultur, inte den dominerande kulturen. 20 procent av amerikaner står för 80 procent av all bokläsning. Resten av befolkningen tappar gradvis den förmåga till djupare tolkning och struktur i tänkandet som följer av vana vid längre texter.

I den nya mediamiljön minskar också förmågan till fokus. ”Attention span”, att kunna hålla koncentration för att ta del även av ett digitalt budskap, har de senaste 20 åren gått ner från 150 sekunder till 47 sekunder, enligt en studie. De gamla medierna anpassar sig till vad befolkningen anses tåla. Svenska debattsidor i de stora tidningarna tillåter numera bara hälften så långa texter som för 20 år sedan. Och snart behöver vi inte heller anstränga oss för att skriva; det sköter AI.

Under andra halvan av 1900-talet steg den genomsnittliga intelligenskvoten hos befolkningar i västvärlden med ca tre enheter per årtionde. Tester av IQ kalibreras alltid till 100 som snitt. Så iakttagelsen om höjd IQ etableras genom att man har låtit en generation göra en tidigare generations test. Förklaringen till denna så kallade ”Flynn-effekt”, efter forskaren John Flynn, anses vara bättre utbildade befolkningar, men kanske också färre infektioner än förr, mer intellektuellt stimulerande miljöer och kanske bättre näring.

Färska studier tyder nu på att Flynn-effekten går ”in reverse”. IQ faller med ca tre enheter per generation under de allra senaste decennierna. Den uppenbara orsaken är nedgången i läsvana, med dess effekter på hjärnan. Hjärnan är utomordentligt plastisk och utvecklar de förmågor som vi använder och tränar.

Artikeln i the Atlantic belyser vida konsekvenser av denna förändring. En sådan rör förstås kvaliteten på den politiska debatten och opinionsbildningen. Utbudet av budskap från medier och politiker tenderar anpassas till vad de tror om mottagarnas kapacitet och tidsspann. Det blir kortare och mindre komplext, detta i ett samhälle där problemen samtidigt blivit mer komplexa. När enkla löften sedan visar sig inte kunna lösa svåra problem, byggs en klyfta av misstro. Demokratin förutsätter en kunskapsbildning och en mognad i tänkande som den postliterata eran förskjuter. Där står vi.