REFLEKTION. Två liberala partisprängningar kommer i åtanke. Den ena inträffade 1905, då danska Venstre drabbades av en utbrytning till vänster av det som blev Radikale Venstre, mest på försvarsfrågan. Den andra kom i Sverige 1923, då Frisinnade Landsföreningen delades efter folkomröstningen 1922 om alkoholförbud.

I valet till Folketinget 1903 hade Venstre fått 48 procent av rösterna. Efter utbrytningen fick Radikale Venstre 13 procent i valet 1906 och Venstre 31 procent.

I riksdagsvalet 1921 hade Liberala samlingspartiet fått 19 procent av rösterna. I valet 1924 fick Frisinnade folkpartiet 13 procent och Liberala riksdagspartiet 3,9 procent.

Det fanns något att dela på. Men hur delar man meningsfullt ett parti som ligger kring två procent?

Enighet internt är heller inte tillräckligt när totalen har blivit så liten som nu.

Det har ännu det senaste året funnits två ”off ramps”. Det ena är att gå in i en valkartell med M och Kd, en idé som erbjudits. Det andra är att söka sammanslagning med Centern, vars partiledare är en stabil företrädare för marknadsekonomi och äganderätt. Den liberala partiledningen tycks inte ha orkat överväga något av dessa alternativ, trots att den nu visar oanad beslutskraft.

Vänner säger mig att problemet med ett samgående med Centern inte så mycket har varit politiken som partikulturen. De två medlemskårerna sägs helt enkelt inte trivas med varann. Men nu tycks ju den krympande liberala medlemskåren inte heller trivas inom sig själv.

Vad som återstår är då upplösning via individuella beslut. En del går till Centern, andra till Moderaterna som också får sägas vara liberala numera, i vart fall lika mycket som danska Venstre, som alltid varit systerparti till Fp.

Detta är inte liberalismens död i Sverige. Ett parti har till uppgift att söka och utöva makt. En idéströmning kan verka också i många andra former, som tidningar och klubbar. Liberalismen är bredare och starkare än ett parti som aldrig borde ha övergett namnet Folkpartiet. Som jag iakttog för många år sedan i en artikel för alltjämt livaktiga Frisinnad Tidskrift: Folkpartiets problem att vara liberalt var betydligt mindre än Liberalernas problem att bli folkliga.