REFLEKTION. Donald Trumps behov av terapi är större än USA:s behov av Grönland för sin säkerhet. Det konstaterar kolumnisten Holman Jenkins, Jr, i Wall Street Journal. Jenkins talar om Trumps fixering vid att ”äga Grönland”, liksom vid att få Nobels fredspris.

Folk borde ha lämnat salen under Trumps absurda tal i Davos onsdag, i stället för att klappa av artighet.

En mindre kommenterad del av talet var att Trump förklarade att USA inte är berett att försvara vad landet inte äger. Detta innebär ju att USA med Trump som president inte vill försvara andra Nato-länder om de angrips, dvs ensidigt upphäver det löfte som alla tidigare räknat med i Nato:s article 5 (med principen ”en för alla, alla för en”). Trumps position här blir en direkt invit till Putin att ge sig på också Nato-territorium, som de baltiska länderna. Det har också den vidare följden att varje ”säkerhetsgaranti”, av Nato-typ, som Trump skulle vara beredd att ge Ukraina för att få slut på Putins krig saknar trovärdighet.

Det är väl känt att Trump inte tror på internationella avtal, inte ens på alliansen inom Nato. Han vill göra upp direkt med varje enskilt land, med fullt utnyttjande av USA:s övertag i militär och ekonomisk styrka. Här gör dock Jenkins en viktig iakttagelse. Avtalet om Nato är amerikansk lag, genom att det ratificerades av senaten när Truman var president. Första paragrafen gör det olagligt för USA ”to exercise the threat or use of force in any manner inconsistent with the purposes of the United Nations”. Senaten ratificerade även FN-stadgan 1945, som förbjuder “the threat or use of force against the territorial integrity of a nonoffending member state”. Detta är alltså amerikansk lag. På initiative av senator Marco Rubio beslöt senaten i fjol att förbjuda presidenten att lämna Nato utan stöd av två tredjedelar av senaten.

Lagens långa arm är långsam, men bör ändå slå till någon gång. Som det är nu, verkar några hundra punkter ner på börsen ha större inverkan för att begränsa Trumps galenskap än någonting annat.