REFLEKTION. En ny sakfråga för valrörelsen kom ut ur Liberalernas landsmöte nu i helgen. Klasserna i skolan ska göras mindre; de ska gå från 30 till max 20 elever, enligt Simona Mohamssons linjetal. En utredning med sådant direktiv vill nu Liberalerna tillsätta genast i regeringen.

Det är nog ett populärt förslag i föräldrars ögon, och det är förstås av det skälet det förs fram. Liberalerna är på väg att bli det nya populistpartiet.

Fakta är följande:

  1. Det är ett oerhört dyrt förslag. I dag arbetar drygt 92 000 lärare i grundskolan, omvandlat till heltidstjänster. Antag att antalet lärare behöver ökas med 25 procent för att förverkliga förslaget (många skolor i glesbygd har redan få elever per klass – och ligger samtidigt i botten ifråga om skolresultat). Det innebär behov av 23 000 fler lärare i grundskolan. Brutto torde varje lärare kosta ca 700 000 kronor, inklusive sociala avgifter och sidokostnader. Reformkostnaden skulle då bli drygt 16 miljarder kronor.
  2. Kvalificerade nya lärare i den storleksordningen går inte att finna.
  3. Effekten på kunskapsresultaten kan förväntas vara noll eller negativ. Det är väl belagt i skolforskningen att mindre förändringar i klasstorlek helt saknar samband med skolresultat. En bra lärare som kan undervisa 30 elever i en lugn miljö når betydligt bättre resultat än en sämre lärare som undervisar 25 elever i ett stökigt klassrum. I PISA-testen är sambandet mellan klasstorlek och skolresultat noll eller negativt. Ett skäl för detta är att de tillkommande lärarna vid reduktion av klasstorleken tenderar vara sämre än de existerande lärarna, med större klasser. Det gäller förstås särskilt om man från ett läge av brist på duktiga lärare i ett land vidtar reformer som kräver snabb rekrytering av många fler lärare (det i debatten så populära tvålärarsystemet har samma svaghet).

Givet data och logik bör förstås frågan ställas huruvida en skattekostnad om 16 miljarder kronor bäst används på det här föreslagna sättet, eller om det finns bättre användning av summan, med större positiv effekt för skolresultaten.

Det fanns en tid, vi kan kalla den Bengt Westerberg-epoken, då partiledare hade krav på sig att skaffa bra underlag för nya förslag. Den tiden ligger sorgligt långt bort.

– – – Komplettering:

Efter mitt inlägg ovan har Michael Danielsson och David Wästberg under dagen tillfört väsentliga ytterligare fakta.

Michael påpekar att skolor är byggda med ett visst antal klassrum. Detta går inte att göra om hur som helst; bland annat är övriga rum avdelade för bibliotek och för specialuppgifter, som lab och slöjdsal. En skola med 600 elever och 30 elever per klass behöver 20 klassrum. Om antalet elever per klass reduceras till 20, uppstår ett behov av 30 klassrum. Det innebär att man tvingas finna eller hålla kvar skolbyggnader som annars inte behövts. Det är en dryg ytterligare kostnad, utöver kostnaden för lärare. Plus att det ställer till stora planeringssystem. Nu uppstår förmodligen ett överskott på skolbyggnader de kommande åren. Det ändrar inte på kostnadsproblemet med förslaget.

David Wästberg iakttagelse är också väsentlig. Utöver att nu kräva lägre antal elever per klass, har Liberalerna också gått ut hårt med att minska antalet timmar som varje lärare får undervisa. Det är veterligen inte förenat med att Liberalerna vill minska antalet timmar per år i svensk grundskola – snarare tvärtom. Allt är fullkomligt ogenomtänkt. Ungdomsförbund brukar kunna kritiseras för symboliska utspel utan närmare eftertanke. Detta är värre, eftersom det kommer från utbildningsministern, en seriös post i regeringen.