REFLEKTION. Det finns i grunden två huvudmetoder för att undervisa. Den ena är den traditionella metoden, som också kan kallas direktmetoden. Läraren presenterar och förklarar vad eleverna behöver lära, och som de per definition ännu inte känner till. Läraren kontrollerar sedan att eleverna förstått samt sätter dem i arbete med övningar på det som lärts ut, bland annat i form av läxor.

Den andra metoden bygger på att eleverna via samtal och grupparbeten successivt ska söka sig fram till kunskapen, med läraren som vägledare. Den är ineffektiv, bland annat därför att det tar längre tid att komma framåt. De ombeds ju själva söka sig fram till kunskap, utan att veta vad de letar efter. Detta är den metod som förespråkas av ”de progressiva” i skolan, däribland våra skolmyndigheter ända sedan Hans Löwbeers tid på 1960-talet. Det sker i namn av ”elevdemokrati”.

Skolinspektionen har nu kommit med en summerande rapport efter granskning av undervisningen i delvis engelskspråkiga skolor. Den präglas helt av progressivismens föreställningar. I uttalanden till DN:s skolreporter Peter Letmark säger företrädare för Skolinspektionen att direktmetoden för undervisning, som bland annat tillämpas av Internationella Engelska Skolan och som är en central del av de ”no excuse”-skolor i England som har lyfts fram i debatten på sistone, är ”torftig”. Med det menar granskarna att den inte rymmer tillräckligt mycket av gruppdiskussioner. ”I stället väljer läraren att berätta och förklara en korrekt lösning eller tolkning direkt.”, noterar Skolinspektionen kritiskt. ”Några elever beskriver sin undervisning och säger att de till stora delar förväntas lyssna och anteckna det läraren förmedlar.” Fel, enligt Skolinspektionen.

Både DN och Expressen har i ledare fullständigt okritiskt antagit Skolinspektionens slutsatser som kungsord. Detsamma gäller skolministern, som på grundval av Peter Letmarks artikel anser sig kunna döma ut IES. Det är uppenbart att kommentarerna från de båda tidningarna och från skolministern inte bygger på någon kritisk granskning av Skolinspektionens föreställningsvärld. Den är enbart föranledd av att de sedan länge intagit grundpositionen att friskoleväsendet, och därmed föräldrars egenmakt över en viktig del av familjens liv och framtid, ska krossas.

Observera att de ämnen i vilka Skolinspektionen gjort lektionsobservationer (fyra per skola) är matematik och naturvetenskap, ämnen där det i Sverige svårligen går att finna lärare med det ämneskunnande som lärare från t.ex. Kanada besitter. Som Inger Enkvist påpekat, söker våra skolmyndigheter förvandla även matematik, fysik, kemi och biologi till samhällskunskap. Eleverna ska ”diskutera” fakta även i dessa ämnen, som en central del av undervisningen. De nationella proven präglas av denna grundsyn; även i ämnen som fysik och kemi har de getts karaktär av samhällskunskap, inte naturkunskap.

Föräldrar och andra som intresserar sig för skolan behöver nu tänka själva och kritiskt. Skolinspektionen och Skolverket är sedan länge progressivismens centrala institutioner i Sverige. Borgerliga regeringar har inte gjort någonting för att ändra på detta faktum. Vad de båda skolmyndigheterna uttrycker är inte en objektiv sanning, utan uttryck för en skolpolitisk ideologi. Närmare bestämt den ideologi som sänkte svensk skola.

— Denna reflektion ursprungligen skriven som ett Facebook-inlägg 30 sep 2025.