REFLEKTION. Är det åter dags för “Pisa-panik”? Ja, om man ska döma av de första rubrikerna efter tisdagens presentation av Pisa 2022. Först ut var text-TV: “Sverige rasar i senaste Pisa”. “Svenska elever presterar allt sämre”, förkunnade TV 4 Nyhetsmorgon och hade samlat en panel av vänsterföreträdare med sedvanliga käpphästar. “Dystra resultat för svenska elever”, sa lunchekot i radio. “Största misslyckandet för skolan på 2000-talet”, förklarade DN:s ledarskribent.

På regeringens presskonferens understödde Johan Pehrson och Lotta Edholm kriskänslan. “Det rör sig om en kunskapskollaps”, fastslog Pehrson, “det största tappet någonsin”. Eftersom mätningen genomfördes våren 2022, när S regerade, blir väl bilden av kollaps en lämplig utgångspunkt för Liberalernas ansträngningar denna mandatperiod.

Men journalistiken är undermålig och beskrivningarna våldsamt överdrivna. Det går inte att jämföra bakåt på det här sättet. Testen har inte samma uppgifter som för fyra år sedan, eller åtta år sedan. Det mest rimliga är att jämföra med andra länder. Då visar det sig i matematik att svenska elever presterar på samma nivå som finska elever, trots en betydligt högre andel invandrade. Norge och Island ligger långt under Sverige. Tyskland, Frankrike och USA är också bland länder med sämre resultat än Sverige.
I naturvetenskap presterar svenska elever på samma nivå som Danmarks, med Finland något högre. Nederländerna, Frankrike och Tyskland befinner sig under Sverige i resultattabellen.

I alla tre testade ämnen – matematik, naturvetenskap och läsförståelse – når Sverige resultat betydligt över snittet för OECD.
Estland glänser återigen, som Europas bästa skolnation. Finlands kana utför fortsätter, sedan landet börjat kopiera det pedagogiska tänkande som länge sänkte svensk skola. För Norge är Pisa 2022 något av en chock, med resultat långt under Sverige, Finland och Danmark i alla ämnen.

Förvisso finns det läxor att lära, framförallt om tidig träning av basfärdigheter och om behovet av lugn i lärmiljön. Men vi gör nog alla klokt i att avvakta noggrannare analyser, som bygger på mer än käpphästar. Vi väntar med spänning på vad Gabriel Heller-Sahlgren finner när han tittar närmare på det stora grundmaterialet. Ingen är bättre på att skära rakt genom schabloner och missuppfattningar än Heller-Sahlgren.

Pisa 2022 rymmer ett enormt grundmaterial, även i form av enkäter till rektorer och skolor. Skolverket har skrivit en bra sammanfattande rapport på ett 50-tal sidor, men mycket mer finns att analysera. Det är klokt att inte låta de första rubriksättarna i medierna sätta hela berättelsen.

Även om vi ska ha de högsta ambitioner för skolan, är det relevant att fråga sig i vad mån Sverige är del av ett internationellt mönster eller avviker. Som Janerik Larsson visat med sin bevakning av andra länders medier, ges nu överallt samma beskrivning av bekymmersamt fall i resultat för det egna landet. Det gäller inte minst för Finland och Norge.

Ministrar och medier i Sverige har uttryckt stort bekymmer över att var fjärde svensk elev presterar under 2 på en skala 1-6 i matematik. Det visar förstås på brister i den tidiga skolgången. Men det är faktiskt inget speciellt för Sverige. Snittet för OECD är här 31 procent, för andel lågpresterare – i matematik elever som klarar mekaniska beräkningar men inte så mycket mer. Spanien ligger på 27 procent, Tyskland på 30, Nederländerna på 27, Storbritannien på 24, Finland på 25, Norge på 31 procent, etc.

Sverige avviker i form av mest stök i klassrummet bland de nordiska länderna. Sverige har också betydligt högre grad av sen ankomst till lektioner än OECD-länderna i snitt.
Sverige avviker även kraftigt i andel elever med utländsk bakgrund och hur denna andel ökat sedan Pisa 2012. Av de svenska eleverna i provet har 21,4 procent utländsk bakgrund, en ökning med hela 6.4 procentenheter sedan 2012. Av de utlandsfödda eleverna i Sverige har hela 58 procent börjat i svensk skola senare än första klass. De har ofta haft mycket att ta igen, plus problemet med språket. Samma andel för utländsk bakgrund I Finland är 6,8 procent, och med hälften så stor andelsökning som Sverige sedan 2012.

En annan bakgrundsfaktor där Sverige påtagligt avviker gäller den socioekonomiska skillnaden i elevsammansättning mellan skolor. Den är extremt liten i Sverige. OECD-länderna som helhet har en dubbelt så hög segregation mellan skolor som det nordiska kluster där Sverige ingår. Skillnader i skolresultat i Sverige går inte så mycket mellan skolor som mellan olika elevgrupper inom skolor. Den berättelse i debatten som går ut på att valfriheten skulle ha dragit isär skolorna på ett särskilt sätt i Sverige saknar saklig grund. Den framstående sociologiprofessorn Peter Hedström i Linköping har visat att skillnaden i etnisk uppdelning av svenska skolor skulle vara större utan friskolor och valfrihet.

Ett av många fakta som inte ryms inom dagens dominerande medieberättelse om den svenska skolan.