REFLEKTION. ”There you go again”, var Ronald Reagans klassiska replik till Jimmy Carter i presidentsvalsdebatten 1980. Den kan i dag användas om Dagens Nyheter. DN, oberoende socialdemokratisk numera, har den senaste veckan vevat i gång ännu en kampanj mot friskolor, i nära samspel mellan nyhetsdelen och ledarsidan. Det uppenbara syftet är att ge ammunition till skolministern i hennes slutförhandling med övriga Tidöpartier om direktiv för en utredning om skolpengen.

Som vanligt är DN:s texter hårt vinklade, okunniga i grundläggande avseenden och sensationalistiska utöver vad underlaget tål.

I angreppet på Thorén (vars skötsel av yrkesgymnasier motiverar kritik) verkar inte DN förstå skillnaden mellan företagsbot och vitesföreläggande. Företagsbot innebär att böter utdöms för brott i näringsverksamhet. Vitesföreläggande är en legal påtryckning med syftet att få en huvudman att vidta åtgärder mot allvarliga brister i verksamheten. Föreläggandets kraft kan inte mätas med det vite som kommit att betalas i slutändan, utan med de åtgärder som hotet om vite lett till. Om vitet måste utdömas i domstol har föreläggandet misslyckats. Flest vitesförelägganden har Skolinspektionen gett till tre huvudmän: Malmö kommun, Göteborgs kommun och Botkyrka kommun. Internationella Engelska Skolan har under 30 års verksamhet inte fått ett enda vitesföreläggande! Men gissa vilken av dessa huvudmän som DN fokuserar på, de som har fått många vitesförelägganden eller den organisation som inte har fått något!

En annan påstått sensationell uppgift från DN är att statsbidrag fortsatt utgå även till en organisation som fått vitesförelägganden. Men det stora statsbidraget är i praktiken ett sektorsbidrag till skolan och en del av skolpengen. Att dra in det för en skola eller en huvudman är detsamma som att lägga ner skolan eller hela organisationen. Det vore en utomordentligt långtgående sanktion. Vid återkommande och icke åtgärdade problem av allvarlig natur brukar Skolinspektionen neka ytterligare tillstånd. Nedläggning är en möjlig åtgärd i ytterlighetsfall. Men den måste då vara tydligt formulerad, och vidtas i rättssäker form. Nedläggning kan inte genomföras indirekt via Skolverkets beslut om finansiering.

Kompensationen till friskolor för underskott i kommunala skolor är en tredje sensationspunkt från DN. Självfallet borde krav på kompensation inte gå många år bakåt i tiden. Men det problem som uppkommit här har sin grund i att den förra regeringen vägrade genomföra förslaget från Skolkostnadsutredningen om transparens i de kommunala boksluten. Utredningen föreslog att ett tydligt bokslut skulle lämnas senast 30 juni året efter verksamhetsåret, så att alla kunde se – utan ytterligare fördröjning – hur utfallet blev. Skolpengen bygger i dag på kommunens budget för de kommunala skolorna för det kommande verksamhetsåret. Säg att kommunen anslår motsvarande 100 000 kronor per elev till de kommunala skolorna, men att dessa sedan tillåts förbruka 110 000 kronor per elev. Detta är då den faktiska resursförbrukningen, som ska ligga till grund också för skolpengen till friskolor, enligt principen om lika villkor. Kommuner som har ordning i räkenskaperna och objektivitet i myndighetsbeslut väljer att följa lagen. Men som Riksrevisionen konstaterat, läggs fakta och beräkningar rätt ofta i dimma.

Apropå Riksrevisionen, felbeskrivs dess rapport om skolpengen systematiskt av medierna, med just DN i spetsen. Rapporten gav argument för att kommuner bör kompenseras för sitt ”skolpliktsansvar”, men den pekade också på att friskolor missgynnas i andra avseenden, främst via manipulationer av lokalkostnadsersättningen samt behandlingen av underskott i kommunala skolor. Administrationsersättningen har en helt godtyckligt vald schablon på tre procent av grundpengen, medan beräkningar av den faktiska administrationskostnaden i kommuner hamnar på 6-8 procent. Riksrevisionen menade att problemen knappast kunde lösas inom ett system där kommuner sitter på dubbla stolar. Det är som om ICA skulle bestämma intäkterna för Coop och Hemköp. Riksrevisionen förordade en statlig lösning, där hänsyn tas till alla komponenter. Inget säger att en sådan rättvis lösning skulle ge mindre pengar till friskolor. Den faktiska skolpengen till friskolor är i dag ca 10 000 kronor lägre än till kommunala skolor, av ogenomskinliga skäl.

DN rider högt på att frågorna och systemet är så komplexa – sakligt och rättsligt – att en reguljär läsare lätt kan förledas av sensationella rubriker och ”avslöjanden”. En skolminister, och andra ledande politiskt ansvariga, borde dock veta bättre. Borde!