Samspel lärarfack och journalister för att förtala och krossa friskolor
07 juli 2023
Kategorier
InläggREFLEKTION. Veckans artiklar i Aftonbladet och Dagens Nyheter rörande betygsättning i Internationella Engelska Skolan är ett exempel på hur kampanjen mot friskolor i allmänhet, och IES i synnerhet, går till. Lärarfacket går ut med falska eller grovt vinklade anklagelser. Friskolehatande journalister i de stora medierna förstärker effekten. Defensiva borgerliga politiker reagerar på mediebilden som om den var sann. Så snurrar spiralen ännu ett varv fram till det yttersta målet: nedläggning av huvuddelen av friskolorna och därmed avveckling av föräldrarnas makt över sina barns skolgång.
Det startade den här gången med lärarfacken, som fick rubriken på Aftonbladet Debatt (2/7): ”Lärare på IES pressas att sätta högre betyg”. Detta följdes upp av den konsekvent friskolekritiske skolreportern Peter Letmark i DN (6/7) i form av en stor intervju med facken.
Grunden för påståendet är att lärarfacket sänt ut en enkät till 1712 lärare i IES. 324 valde att svara. Redan här borde en varningsklocka ha gått för kritiska journalister, en undersökning med en svarsfrekvens på 19 procent. 110 av lärarna uppger att de har utsatts för påtryckningar att ändra sina betyg det gångna läsåret. Mest är det från elever, vilket är legio. Sedan från föräldrar, vilket är ett växande fenomen men som en skola ska ha kraft att motstå. Men ca 40 lärare svarar ja till att skolledningen utövat påtryckningar om betygen. Det är ca 2.5 procent av de lärare som fick enkäten.
Såsom frågan är formulerad, säger den ingenting om i vilken riktning påtryckningen skett – uppåt eller nedåt. Säg att en lärare i slöjd vill ge alla sina elever i nian toppbetygen A eller B. En rektor som ser detta har en skyldighet att ingripa, med frågor till den betygsättande läraren om grunden för ett så snedvridet betygsmönster. Skolinspektionen kräver att rektor tar ansvar för betygsstrukturen i en skola och för att motverka betygsinflation. Detsamma kräver IES som huvudman.
Denna typ av övervakning från en rektor är numera den vanligaste formen av ”påtryckning” – för att sänka betyg, inte för att höja. Särskilt gäller det i de ämnen där det inte förekommer nationella prov som korrigerande instrument, som de estetiska ämnena. De väger lika tungt i meritvärde från grundskolan som betygen i matematik, engelska och svenska. När enskilda lärare far i väg i sina bedömningar, måste skolledningen – och via statistiksystem även huvudmannen – reagera. Sådana ingripanden är känsliga men nödvändiga. Oftast tar de vägen via krav på sambedömning från andra lärare i samma ämne.
En annan typ av initiativ är också helt legitimt från en ambitiös skolledning. Om den ser, t ex via betygen efter höstterminen nian, att många elever i en klass är på väg att få F i betyg kan den ställa frågan till lärare: Kan vi göra något för att lyfta dessa elever under vårterminen? Att bli behörig till gymnasiet kan vara livsavgörande för en elev. Därav att staten kräver ”sommarskola” för att försöka lyfta elever upp till godkänd nivå. En bra skola gör denna extra ansträngning redan under sista läsåret. Det lyckas inte alltid, och då ska F sättas i ett ämne. Men om eleven visar verklig disciplin och vilja, måste denne ges chans och stöd att förbättra sig. Även detta kan uppfattas som ”påtryckning”, när det i själva verket handlar om en extra insats.
IES har betydligt lägre skillnad mellan nationella prov och slutbetyg i skolan än såväl kommunala skolor som andra friskolor. IES lyfter samtidigt en högre andel elever till att bli behöriga till gymnasiet.
Den bild som sprids i journalistiken är att ”vinstintresse” skulle driva ägare att verka för betygsinflation. Påståendet är totalt felaktigt. Förtroende är A och O för en seriös skolorganisation som Internationella Engelska Skolan. Ägare, styrelse och företagsledning är entydiga i sitt budskap till rektorer och lärare: betyg ska sättas korrekt. Att så sker övervakas hela tiden, och genom analys av de nationella proven i förhållande till slutbetyg. Skolor som visar tecken på betygsinflation kritiseras. Betyg används inte som mått på kvalitet hos IES, enbart nationella prov.
De etiska riktlinjerna för organisationen, antagna av styrelsen, deklarerar: ”Ärlighet ska utmärka allt vi gör. Vi säger inte en sak offentligt och gör något annat i praktiken. Vi sätter korrekta betyg i våra skolor efter bästa möjliga sakliga, professionella bedömning och böjer oss inte för försök till olämplig påverkan.”
Alla som anställs måste signera detta och andra styrande grunddokument. Om det kom till företagsledningens kännedom att en rektor aktivt främjar en felaktig betygsättning, i syfte att visa en bättre fasad utåt, skulle denne inte bli kvar länge som anställd.
Med vaga kursplaner och ännu vagare betygskriterier är det inte lätt att säga vad som är ”korrekt” betyg. Hur detta ska ändras har nu Magnus Henrekson fått regeringens uppdrag att utreda, ett ypperligt val av utredare.
Givet dagens vaghet i hela systemet går det inte att säga att det inte förekommer ”snällism” på lärarnivå. IES driver i dag 45 grundskolor. I varje sådan skola ska slutbetyg i nian sättas i 17 olika ämnen. Det innebär att det finns 765 olika betygsmönster (45 x 17). Det går inte att garantera att det inte någonstans, i någon skola, uppstår ett betygsmönster som är snett, på grund av snällism på lärarnivå. Men det är definitivt inte en följd av signaler från ägare, styrelse och ledning. Och lärarfacket är snett ute, om det hävdar att en skolledning aldrig ska få lägga sig i hur lärare använder betygsmakten. Men detta tycks vara lärarfackets linje numera, efter förebild från sina amerikanska systerorganisationer. Ingen ska få ha inflytande över vad lärare gör, inte föräldrar, inte skolledningen, ty lärare är helgon och alla andra ute i onda avsikter. Så ser skråtänkande ut, i sin värsta form.