REFLEKTION. Professor Inger Enkvist, enveten och kunnig kritiker av flumskolan, konstaterar att den borgerliga regeringen tycks fortsätta med socialdemokratisk skolpolitik (SvD 26 nov.). Det paradigmskifte som skulle behövas blir inte av. Som exempel nämner Enkvist att ”man tar inte itu med det faktum att Sverige har skapat en skola där elever har rättigheter men inga skyldigheter”.

Iakttagelsen bekräftades redan dagen efter, då Skolinspektionen kom med ett beslut rörande rätten för skolor att ha en klädkod som del av sina ordningsregler. Skolinspektionen slår hårt ner på att det i en ordningsregel står: ”Skolan är en arbetsplats och vi klär oss på ett sätt som passar för en arbetsplats, vilket också förbereder eleverna för arbetslivet.”

En klädkod bör tillämpas med gott omdöme. Men Skolinspektionens motivering är mer långtgående än så. Med hänvisning till ”individens frihet och integritet” förbjuder Inspektionen skolor att lägga sig i hur eleverna kommer klädda till skolan som arbetsplats. Om en elev kommer i pyjamas, tycks det vara OK. Om en elev har sitt ansikte täckt får inte skolan ha någon synpunkt på det, annat än om det skulle påverka ”säkerheten” under till exempel en kemilaboration.

Beslutet är ett extremt uttryck för ett paradigm enligt vilket de vuxna ska abdikera från sitt fostransansvar. Elevers rätt att klä sig precis hur som helst i skolan, eller inte alls, beskrivs rentav som ett uttryck för en grundlagsskyddad yttrandefrihet. Med denna extensiva definition är det väl också ”yttrandefrihet” att skrika i lunchrummet, slå på musik i klassrummet, stövla in i skolan med stålkängor och T-tröjor med budskap av våld och drogromantik. Hos Skolinspektionen finns heller ingen förståelse för den inom socialpsykologin väl analyserade betydelsen av det samlade signalsystemet inom ett samhälle som skolan. Bristen på stöd från statsmakten för rektorer som söker skapa en seriös och ordnad arbetsplats är förödande för svensk skola,

Ordet ”fostran” finns inte i den svenska skollagen. Den ”värdegrund” som anges handlar enbart om frihet och jämlikhet, inte om skolans uppdrag att fostra de unga för livet. Barbara Bergström och jag föreslog i en debattartikel (DI 18 februari 2022) att skollagen borde ha en portalmening av följande slag:

Skolans uppdrag är att förmedla kunskap och fostran till nästa generation. Kunskap ska vila på vetenskaplig grund. Fostran är att överföra vanor och normer som, i samarbete med hemmen, utvecklar kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare. Bland dessa kan nämnas flit, punktlighet, gott uppförande, ärlighet, respekt för andra, tåga genom svårigheter, självdisciplin, strävan efter kunskap och bildning genom livet.

En sådan portalmening skulle tvinga våra skolmyndigheter att modifiera sin hållning till vuxnas ansvar för barns utveckling i skolan. Men Liberalernas utspel i valrörelsen om ordning i skolan rymde ingenting om fostran.

Inger Enkvist igen: ”Antingen förstår de nya ministrarna inte behovet av en reform av grundskolan med krav på uppförande och studieansträngning, eller så vågar de inte utmana det utbildningsideologiska komplexet.”

Den senare förklaringen verkar mest trolig. Men genom att försöka blidka sina fiender, förlorar man lätt förtroendet hos sina vänner. Kvar kommer man då att stå utan vänner i skolpolitiken.