REFLEKTION. ”Debatten om friskolorna är helt sanslös”, säger Anita Westerberg i en intervju. Hon är VD för friskolan Hudikskolan och tidigare förtroendevald för Socialdemokraterna i Hudiksvall. ”Att ministrar hasplar ur sig rena lögner är oförståeligt”, menar Westerberg.

Nå, hon har rätt om lögnerna, men knappast om att de är oförståeliga. Det handlar om valfeber. S-ledningen, med statsministern i spetsen, har kommit fram till att partiet inför valet behöver en rejäl vänster-högerkonflikt för att inte brottsvågen ska ta över som avgörande fråga. Därav den grova kampanjen mot friskolor som drivs i form av aktiebolag. När kampanjen blir tillräckligt förenklad och populistisk från vänster, hinner försvararna av entreprenörskap inte få fram den mer komplexa informationen om ”vinst” och varför överskott är nödvändiga för en trygg verksamhet.

Det är inte så att S-ledningen har kommit fram till den hårda linjen, att förbjuda friskolor där tre av fyra friskolelever går, därför att de upptäckt svåra missförhållanden. Logiken är den omvända: Eftersom den har ett politiskt behov av att angripa företag, har den letat febrilt efter skäl som kan åberopas för ståndpunkten. Åsikten föregår beläggen.

Man ska vara försiktig med att anklaga andra för lögn. Dåligt grundade påståenden är legio i politik och debatt, men de är oftast en följd av att den som argumenterar är illa informerad eller ser verkligheten via ett ideologiskt filter. För att kalla något en ”lögn” fordras också en intention. Det falska påståendet framförs trots att politikern eller debattören har tillgång till korrekt information, eller kan förväntas ha det.

Den kampanj som S-ledningen nu driver mot friskolan rymmer ett antal verkliga lögner.

Anita Westerberg nämner det ständigt återkommande påståendet att ”folk måste sätta sin barn i skolkö redan på BB”. Det är inte korrekt. Dels har många, många friskolor inga köer alls. Dels har attraktiva friskolor regler som hindrar ”anmälan från BB”. Internationella Engelska Skolan, till exempel, registrerar inga ansökningar förrän per 1 februari året efter födelseåret, så att det inte ska spela någon roll när på året ett barn är fött. Den verkliga genomsnittliga kötiden till IES är ca två år före skolstart. Och när nya skolor etableras är det lätt att komma in utan kötid. Påståendet om ”anmälan från BB” är en lögn.

Skolministern och partisekreteraren (S) upprepar på Aftonbladet Debatt så sent som i söndags (3/7) påståendet att 2 200 lärare hade kunnat anställas om inte ”de fyra största skolkoncernerna” haft ett rörelseresultat förra året på 1.3 miljarder kronor. De vet att detta påstående är en bluff. Det har påpekats för dem åtskilliga gånger sedan någon nitisk socialist på SvT kom med beräkningen i vintras. Rörelseresultatet måste sättas i relation till omsättningen. Och rörelseöverskottet går till stora investeringar i skolorna, till att betala räntor på lån, till statlig bolagsskatt och till att bygga upp de finansiella marginaler som även Skolinspektionen begär.  Propagandan förs mot bättre vetande. Den är en lögn.

Värre är att lögner förs in också i offentliga regeringsdokument. Direktiven till den utredning regeringen nu beslutat om, med rubriken ”En skola utan vinstintresse”, är fylld av propagandistiska påståenden, varav några kan betecknas som lögner. Man skriver att skolor tillhörande Internationella Engelska Skolan och Kunskapsskolan ”utmärker sig särskilt” för glädjebetyg. Detta är fel, och man bör veta det. Den uppsats med data från åren 2013-16 som påståendet baseras på rymmer grava metodfel, framförallt att den inte bygger på individdata. SCB gjorde en uppföljande studie med individdata som gav motsatt resultat.

Nyligen har Skolinspektionen hårdgranskat betygsprocessen hos bland andra Internationella Engelska Skolan och Kunskapsskolan. De båda får högsta betyg från Skolinspektionen för hur de som huvudmän följer betygsättning och åtgärdar brister. Stockholmsprovet i matematik säger att eleverna från de åtta grundskolor i Stockholms stad som drivs av IES presterar väl i nivå med de betyg de fått från nian. Skolverkets statistik över avvikelser mellan nationella prov och slutbetyg (som dock kan vara motiverade) är mindre hos IES än i snitt för grundskolor.

Man påstår i direktiven att Skolinspektionen konstaterat brister i arbetet med mottagande och urval av elever. Men man nämner inte att Internationella Engelska Skolan och Kunskapsskolan var bland de skolor som kom ut helt utan anmärkning för ordningen och objektiviteten i sin köhantering. Det är också anmärkningsvärt att skolministern i artikeln i Aftonbladet vågar gå till angrepp om ”hemliga skolköer”, när hon erkänt att hon själv som rektor gick med på att bryta mot lagen i det här avseendet. Skolköerna är inte ”hemliga” utan helt öppna för Skolinspektionens granskning.

Regeringen påstår också i direktiven, med hänvisning till Skolverkets statistik, att ”fristående skolor har lägre lärartäthet än kommunala skolor och mindre andel lärare med pedagogisk högskoleexamen.” Tjänstemännen på utbildningsdepartementet som skrivit direktiven, och även den minister som undertecknat dem, bör veta att lärartäthet inte är något kvalitetsmått alls. Hög lärartäthet uppstår i små landsbygdsskolor samt i skolor som inte lyckas fylla klasserna. I ingetdera faller är det uttryck för kvalitet.

Andelen lärare med lärarexamen är högre i Internationella Engelska Skolan än i snitt för grundskolor i Sverige; det är bara det att hälften av lärarna har sin lärarutbildning från andra länder, för övrigt länder med bättre lärarutbildning än den svenska. Detta vet både Skolverket och tjänstemännen på utbildningsdepartementet. Ändå framförs lögnerna.

I direktiven anförs också att elever vid fristående skolor ”har tillgång till skolbibliotek i lägre utsträckning än elever vid kommunala skolor”. Detta är en felaktig uppgift, men tillhör kanske inte kategorin ”lögn”. Det kan här röra sig om okunnighet. En närmare undersökning hos Kungliga Biblioteket, som för den här statistiken, visar att 33 av IES skolor, med ca 23 000 elever, inte finns registrerade i statistiken. Alla, 100 procent, av dagens 43 engelska skolor har bemannade skolbibliotek. De har sedan länge varit viktiga för att främja läsning i skolorna, men också för att tillhandahåll tysta zoner för eleverna när de studerar. När den fulla statistiken förs in från IES, kommer det troligen att visa sig att friskolorna snarast ligger högre i att ha bemannade skolbibliotek.

Så fortsätter det, sida upp och sida ner av snedvridna verklighetsbeskrivningar, i direktiv som av yrkesstolthet från tjänstemännen brukar vara återhållsamt skrivna. Forskning som stödjer den egna propagandan åberopas, annan forskning förtigs. Aktiebolagsdrivna skolor beskylls för segregation, när de i själva verket har en mycket högre andel skolor i förorterna än de så kallade ”idéburna” och när en kvalificerad studie från Linköpings universitet visat att den etniska uppdelningen i svensk skola skulle vara större utan friskolor. Eldsjälar i svensk skola pådyvlas dolska motiv, bara för att de använt den etablerade verksamhetsformen aktiebolag.

Regeringen vill samtidigt ge intrycket att den är för ”de idéburna friskolorna”, men lade under våren ett förslag till riksdagen som skulle slå ihjäl dem i synnerhet, genom sänkt skolpeng med 8-10 procent.

Problemet är, säger Anita Westerberg, ”att man inte nöjer sig med att ha en åsikt och argumentera utifrån den, utan att man rent av hittar på saker”. Hon känner inte igen detta från debatten lokalt, där man känner sina skolor. ”Framförallt inte det här att man, som ministrarna gör, hasplar ur sig rena lögner emellanåt bara för att befästa sina ståndpunkter.” I detta ingår att man konsekvent bemöter motargument från den politiska oppositionen med att den skulle vara köpt av ”friskolelobbyn”, inte med svar i sak. Detta är att förstöra en av grunderna för en civiliserad politisk debatt, att man tar andras övertygelser på allvar.

Den stora lögnen är att det skulle vara möjligt att förbjuda tre fjärdedelar av friskolorna, drastiskt sänka skolpengen för de övriga, införa kvotering i stället för anmälningstid och tvinga fram omsortering av elever mellan skolor – utan att något problematiskt skulle hända i verkligheten. Skolorna påstås finnas kvar som förr, valfriheten skulle vara densamma, familjerna skulle inte bli offer för byråkraters order, ”bussning” (dvs tvång att gå till annan skola än familjen vill) skulle inte uppstå, o nej. Allt positivt skulle finnas kvar, trots att friskoleväsendet dömdes till undergång och byråkratbeslut åter tog makten från föräldrarna.

Man kan som parti och regering ro hem en så stor lögn i ett öppet samhälle som det svenska bara om journalisterna ställer upp på att sprida den. Det gör de i dag med glädje, eftersom de på skolområdet låtit sig enrollera i vänsterkampanjen.

Så vad vi har sett det senaste året är ett anmärkningsvärt exempel på den sentens som brukar tillskrivas (troligen felaktigt) en historisk mästare på propaganda: upprepa en lögn tillräckligt många gånger och den kommer så småningom att uppfattas som sanning.