REFLEKTION. För dem som känner partiers inre liv, är Stefan Löfvens avisering av sin avgång inte totalt överraskande. Kongresser tas på allvar, särskilt dagordningspunkten ”val av partiordförande”. Om Löfven sagt ja till omval, skulle han mentalt ha bundit sig för inte bara valrörelsen 2022 utan också några år ytterligare som statsminister. För det räckte inte lusten efter tio år som partiledare, varav sju krispräglade år som statsminister.

Löfven möttes av så mycket goodwill när han tillträdde, långt in i näringslivet. Han sågs som en person som förstod företagandets villkor. Han hade deltagit mycket aktivt i IVA-projektet ”Affärsplan Sverige”. Han är en person med sunt förnuft och balans. I tider av kris möts han säkert fortfarande av personlig respekt hos svenska folket, och inger ett klassiskt svenskt lugn.

Ändå måste hans statsministertid ses som ett stort misslyckande. Förmågan att i tid se och hantera kriser har varit undermålig. När pandemin kom, var det Anders Tegnell och inte Stefan Löfven som tycktes leda landet. Löfven har också accepterat en koalitionspartner som ständigt blockerat viktiga beslut för landet. Nu senast är det slutförvaret för kärnkraftsavfallet, där miljöpartiets vägran att ta beslut snart hotar hela elförsörjningen.

Löfven har heller inte orkat, eller velat, stämma den starka ideologiska vänstervinden inom sitt eget parti. Daniel Suhonen driver partiet rakt ut i den socialistiska öknen, och Löfven jamsar med i fraser om ”vinster i välfärden” etc. Detta trots att Löfvens tydligaste drivkraft – att behålla regeringsmakten för S – motiverar att partiet tar intryck av Centerns strävan efter egenmakt och valfrihet för familjer, anammar vissa liberala stråk.

Alla pekar nu på Magdalena Andersson som den givna efterträdaren, om hon bara vill. Med henne skulle Socialdemokraterna få en verkligt röd ledare. Därtill en ordförande som, till skillnad från Löfven, personifierar den byråkratiska maktattityden hos den som tror Staten om allt.

Kommer Centern att vilja rösta fram Magdalena Andersson som ny statsminister? Notera att hela regeringen avgår med Löfven. Det blir ny talmansrunda och fräscht val av statsminister. Och detta direkt efter höstens budgetprocess, där vi inte vet var Centern landar. Annie Lööfs stöd är rimligen inte per automatik.