REFLEKTION. ”Att vända skolan”, som Tidö-partierna säger sig ha som bestämd avsikt, handlar framförallt om att åstadkomma ett stort paradigmskifte bort från de föreställningar som styrt flumskolan. En konkret del av uppgiften är att skriva om läroplaner och kursplaner, så att de präglas av fokus på ämneskunskaper, lärarledd undervisning, hjärnforskningens rön om hur inlärning går till och systematisk träning. Regeringen har gett besked om att det är detta den vill. Den tillsatte också ett expertråd för en läroplansutredning, med ledamöter som hjärnforskaren Martin Ingvar, pedagogikprofessorn Jonas Linderoth,  doktorn i pedagogiskt arbete Anna-Karin Wyndhamn – alla drivande krafter för att bryta tänkandet från flumskolan.

I podden Under all kritik slår nu Wyndhamn larm om vad som åter är på väg att hända, som så många gånger förr: Skolverket saboterar. I de ”ämnesspecifika instruktioner” som Skolverket gett till de ämneskunniga som ges uppdrag att skriva de nya kursplanerna utelämnar verket centrala delar av det som varit regeringens direktiv, med klarspråk från läroplansutredningen. I varje fas av arbetet tunnas uppdraget ut. Samma personer som tidigare ges uppgiften, och de väljer rentav att polemisera mot den nya inriktningen. Flumskolans tankemönster fortsätter tillämpas.

Regeringen har inte gjort något åt den myndighetskultur som varit dysfunktionell länge, konstaterar Anna-Karin Wyndhamn. ”Själva grundbyråkratin är intakt, och därmed de förslag som tas fram.” 140 personer på Skolverket arbetar med de nya dokumenten, efter förslag från ämnessakkunniga som tjänstemännen valt. Ett tänkande som präglat Skolverket ända sedan Hans Löwbeer på 1960-talet fortsätter verka. ”Progressivismen” härskar alltjämt. Till enhetschef för arbetet med de nya läroplanerna har utsetts samma person som ansvarade för fiaskot med digitala prov, till en kostnad på en miljard!

Regeringen, enkannerligen den politiska ledningen på Utbildningsdepartementet, borde ha förstått bättre. Den visste hur Skolverket tidigare saboterade Jan Björklunds ansträngningar att skärpa kraven på faktakunskaper.

Man kan inte reformera skolan via en myndighet där progressivismen sitter i väggarna. Om regeringen, och den liberala ledningen för skolpolitiken, menar allvar, måste den rycka upp den existerande myndighetsbyråkratin med rötterna. Det räcker inte att byta generaldirektör. En helt ny organisation måste skapas, befriad från den gamla kulturen.

Liberalerna söker hävda att problemet för skolan är att staten förlorat makt över den. Detta är en grov felbeskrivning. Det är staten själv som ligger bakom att skolan i Sverige gick snett. Staten har haft ansvar för undermåliga lärarutbildningar. Staten har under mer än 60 år drivit progressivismen, via Skolverket, mot den klassiska kunskapsskolan. Det är staten som, via Skolinspektionen och dess Barn- och elevombud, systematiskt begränsat rektorers möjligheter att upprätthålla ordning i skolan och hindra gangsters från att ta över. Staten har fortsatt formulera nationella prov i de naturvetenskapliga ämnena, som förvandlat dem till samhällskunskap. Staten har sannerligen utövat makt över skolorna. Problemet är att staten haft förödande feltänkta föreställningar bakom sin maktutövning.

Skolpolitiker som inte förstår det, och går till roten med problemet, kommer fortfarande mest att skriva ord i sanden.