REFLEKTION.  Från min vän och chefredaktörskollega under DN:s 90-tal, Anders Mellbourn, får jag veta att utrikesredaktören Olof Santesson avlidit, i en ålder av 93 år.

Olof var en av endast tre utrikesredaktörer på DN sedan första världskriget och för resten av 1900-talet. Föregångarna var Johannes Wickman och Ulf Brandell. Han gjorde på DN en tidningsgärning av ovanlig lödighet, under 41 år. Han skrev årligen omkring 400 artiklar på DN:s ledarsida, därtill åtskilliga anmälningar av böcker på kultursidan.

Ett kärnbegrepp för Olof Santesson var ”förklaringsdjup”. Utrikes- och säkerhetspolitik utförs, jämfört med andra områden, i en sluten värld av diplomater och experter. Santesson betydde mycket för att beskriva och förklara viktiga skeenden för en bred allmänhet. Han gjorde det med gedigen egen kunskap. Hans historiska insikter var omfattande, med Finland särskilt nära i intresse och omtanke. Han var också själv försvarsexpert och med ett starkt engagemang för det svenska försvaret. Betydelsen av eget tekniskt kunnande, även på detaljnivå, ska inte underskattas hos en skribent.

Olof Santesson kombinerade dagstidningskänslan med en osviklig stabilitet och gott omdöme även i upphetsade nyhetslägen. Sällan har detta kommit till starkare intryck än den förfärliga natt i februari 1986 då Sveriges statsminister sköts på Sveavägen. Santesson väcktes vid midnatt av den information som skakade en nation, åkte genast in till tidningen och skrev snabbt en ledare som med sin balanserade bedömning kunde gå ograverad i DN även dagen därpå. ”Det finns skäl att varna för vidlyftiga slutsatser”, skrev Santesson i den osignerade ledaren. ”Vad som nu skett måste i brist på fakta betraktas som en i sitt vanvett isolerad händelse. Kanske visar den ändå hur våldet, den besinningslösa gesten, har fått en mer universell spridning än vi riktigt förmår att inse.” ”Ett väl organiserat land som Sverige kommer att återfinna sin balans även efter detta fruktansvärda som har hänt. Obevekligt går allt vidare. Landet har en fungerande ledning. Det känns säkert som en trösterik tanke för en djupt chockad nation.”

Så kan en stadig röst i en ledande tidning bidra till jämvikt i kris.

Mindre känt utåt är Olof Santessons stora roll för DN:s inre arbete under decennier. Han var en social motor. Han rörde sig fritt över alla gränser på tidningen. Han fungerade som klok rådgivare och viktig samtalspartner till DN:s chefredaktörer och redaktionschefer. Samtliga, däribland jag, tog för vana att samtala med Olof Santesson i kniviga lägen och delikata frågor. Vad vi sökte och mötte var gott omdöme, stark lojalitet mot tidningen och dess liberala tradition, ypperlig personkännedom, avsaknad av egna snäva intressen bakom råden samt stor livsklokhet. Vi kände alla totalt förtroende för att även våra egna moment av svaghet kunde i samtal med Olof förevisas just som de var, trots att tidningskorridorer annars är skvallercentraler av stora mått.

I tider av stora kast i medievärlden hade det också betydelse att DN:s kollektiva minne fanns samlat i en, ständigt närvarande, person.

Olof Santesson var en viktig person i Dagens Nyheters historia.

Läs även Hans minnesord om Olof i Dagens Nyheter.