REFLEKTION.  Där kom det – Högsta Domstolens totala underkännande av Donald Trumps sätt att använda tullar som vapen, på egen hand, godtyckligt och utan godkännande av kongressen. Beslutet, med röstsiffrorna 6-3 bland de höga domarna, är entydigt och ovanligt klart skrivet.

Trumps tullbeslut representerar ”a transformative expansion of the President´s authority to unilaterally impose unbounded tariffs and change them at will”, skriver Högsta Domstolen i sitt utslag, skrivet av chefdomaren John Roberts. Presidentens försök att expandera sin makt utöver vad konstitutionen anger är särskilt allvarligt, står det i utslaget, eftersom det inkräktar på kongressens grundläggande makt att beskatta det amerikanska folket, ”the power of the purse”.

Det håller inte att presidenten åberopar den delegerade makt han getts att vidta åtgärder i en situation av ”emergency”, enligt the International Emergency Powers Act (IEEPA) från 1977, skriver domstolen. Denna lag nämner överhuvudtaget inte tullar och har före Trump aldrig använts som grund för tullar, påpekar domstolen. Den åberopar också, vilket är viktigt, vad som i USA benämns ”the Major Question Doctrine”. Innebörden är att en president inte kan åberopa vag lagstiftning för att på egen hand genomföra stora och drastiska åtgärder som tillhör kongressens prerogativ. Domstolen skriver: ”Congress would not have delegated highly consequential powers through ambiguous language.”

Den legendariske conservative domaren Antonin Scalia gjorde liknelsen att kongressen inte skulle försöka pressa en elefant genom ett mushål.

Vad händer nu? Donald Trump gjorde klart att han inte på något sätt ger upp sin fixering vid tullar. Han kommer nu att använda en annan lag, the Trade Act från 1974, section 122, för att behålla och utöka tullar. Den är dock försedd med intressanta restriktioner. Presidenten måste kunna påvisa att han vidtar åtgärder mot ett visst land gentemot vilket USA har ”large and serious balance of payments deficits”. Alltså inte handelsunderskott utan bytesbalansunderskott. Handeln mellan USA och EU är i jämvikt vad gäller bytesbalansen, som rymmer även servicesektorn. Tullarna kan inte sträcka sig högre än till max 15 procent och de gäller i max 150 dagar, innan kongressen måste godkänna dem.

Nu på tisdag, den 24 februari, håller presidenten sitt årliga State of the Union-tal till den samlade kongressen. Troligen kommer han att skälla ut de domare i Högsta Domstolen som bildade majoritet för dess utslag om presidentens makt över tullar. Trump visar, som väntat, ingen som helst vilja att gå till reträtt. Det blir intressant att se hur många av domarna i the Supreme Court som har lust att alls dyka upp för att bli utskällda och grovt förolämpade av presidenten.

En stor fråga i USA är huruvida företag som betalat in tullar som visat sig olagliga ska få pengarna tillbaka. Här väntar en ny, lång runda av domstolsprocesser.

En viktigare fråga är om Republikanerna i kongressen äntligen agerar för att återföra makten över tullbeslut till kongressen. Den Republikanske senatorn Chuck Grassley, tillsammans med sin Demokratiska kollega Maria Cantwell, har sedan ett år tillbaka vilande ett förslag till ”Trade Review Act of 2025”. Den säger att presidenten ska vara skyldig att inom 24 timmar anmäla sina tullbeslut till kongressen, motivera dem och beskriva konsekvenserna. Om inte båda kamrarna av kongressen godkänner tullarna inom 60 dagar, faller de per automatik. Förslaget har undertecknats av ytterligare sex Republikaner i senaten och sex Demokrater. Det finns ingen majoritet i kongressen för Trumps handelspolitik, vilket också är ett skäl för honom att inte alls konsultera den lagstiftande församlingen.

Majoritetsledaren i senaten, John Thune (själv frihandelsvän), har hittills stoppat förslaget från att komma upp till omröstning. Men vad som händer nu, efter Högsta Domstolens utslag, är en öppen fråga. Domen borde ge tillräckligt skäl för kongressen att återta kontrollen över en makt som den har enligt konstitutionen. Det är dags att sätta en grimma på presidenten, att göra klart att han inte kan sätta sig själv över konstitutionen. Det finns ingen majoritet i kongressen för Trumps handelspolitik, vilket för honom är ytterligare att skäl att inte alls konsultera kongressen.

En annan intressant fråga är hur EU ska agera efter detta utslag. De länder som redan skrivit på ett avtal med USA, som Storbritannien, har försatt sig i en knepig situation. De har godtagit en överenskommelse som visat sig olaglig i USA. Men det gäller inte för Europeiska Unionen. Inget avtal med USA om tullar finns antaget av EU. Europaparlamentet har, vist nog, avvaktat vad USA:s högsta domstol skulle komma att säga om legaliteten i det amerikanska agerandet. Nu har vi svaret. Trumps tullbeslut mot EU-länderna var olagligt och är rimligen upphävt. Han kan tillfälligt införa en liknande generell tull med åberopande av section 122 i the Trade Act, men givet att det inte finns något bytesbalansunderskott mot EU bör även ett sådant beslut betraktas som olagligt, och det vore hur som helst temporärt.

I en normal värld skulle världshandelsorganisationen WTO nu gripa in och döma av. Det sker inte, eftersom USA i praktiken lämnat WTO och inte följer dess utslag. Men EU bör betrakta den skiss som EU-kommissionens ordförande anslöt sig till under ett beramat möte i Skottland som icke längre existerande. Den bör ses som inte mer värd än det papper som parterna faktiskt inte signerade. De koncessioner om bland annat gigantiska investeringar i USA som EU gjorde, via Ursula von Leyen, bör betraktas som ”Null and void”, för att tala amerikanskt juristspråk. Det kan dock vara klokt att formulera saken så att man inte ger Trump rätt, inför intern amerikansk opinion, i att beskriva sina utpressningsmetoder som framgångsrika.