REFLEKTION. Få beklagar att Maduro bokstavligen lyfts bort som ledare av Venezuela. Men om Maduro var en diktator och illegitim, så är hela hans regim illegitim. Det är dock inte Donald Trumps linje. Det blev på söndagen tydligt att Trump med orden ”We are going to run Venezuela” enbart uttryckte en förväntan att resten av regimen nu ska följa USA:s direktiv. Diktaturen lämnas orörd, bara den låter amerikanska oljebolag ta över oljebranschen och håller Ryssland och Kina borta. Om demokrati i Venezuela har Trump inget att säga. Den demokratiska oppositionen, som vann det senaste valet, lämnas därhän.

Trump, som annars inte kan mycket om historia, åberopade Monroedoktrinen från 1820-talet, av innebörd att USA tar sig rätten att behärska den västra hemisfären. Denna linje, i kombination med skamlöst fokus på kommersiella egenintressen och kontroll av naturresurser, påminner starkt om 1800-talets imperialism. Venezuela har 17 procent av världens kända oljereserver, och Trump försökte inte ens dölja att detta faktum dominerar hans tänkande.

Trump och Putin ligger varandra påtagligt nära i hur de ser världen. Makt ger rätt. Den egna nationen kan ta sig rätten att lägga beslag på vad den vill från sina mindre grannar. I ekonomin gäller den fysiokratiska läran om ett nollsummespel i kamp om naturresurser. Universella värden finns inte, demokrati är ovidkommande och amoralism gäller (ett viktigt skäl till att arabiska ledare gillar Trump; han bryr sig inte om deras brott mot mänskliga rättigheter, endast kommersiella fördelar och de personliga mutor han kan få).

Bara någon vecka efter presentationen av en ny säkerhetsdoktrin för USA får innebörden av denna doktrin en konkret illustration.