REFLEKTION. Via en annons i Svenska Dagbladet nås jag av informationen att Torgny Wärn avled i augusti, 87 år gammal. Under elva år, 1987-98, samtalade vi dagligen på den arbetsplats vi delade: Dagens Nyheters ledarredaktion. Torgny designade ledarsidan och bidrog med egna teckningar till huvudledaren, i samspel med skribenten. Han gjorde det med en sofistikationsgrad som väl matchade sidans dåtida kvalitet.

Torgny Wärn var också en social motor på ledarredaktionen. Han var samtidigt en intellektuell, som deltog aktivt i diskussionerna och som gjorde sig väl förtrogen med de frågor som texterna analyserade. Hans teckningar värkte ofta fram via en tankeprocess som kunde vara mödosam. Jag tror ändå han trivdes med arbetsgemenskapen.

Torgny efterträdde Martin Lamm som tecknare på DN:s ledarsida. Under hans epok verkade också politiska tecknare som EWK och Leif Zetterling i Aftonbladet, ”Tecknar-Anders” i Svenska Dagbladet och Poul Ströyer i DN. De var alla olika, men högt begåvade och mycket uppskattade av läsarna. Leif Zetterling blev också en vän till Barbara och mig, och delade vår syn på skolan.

Var finns motsvarande generation i dag? I USA lever i hög grad ”cartoonists”, tecknare som med skarp blick och humor förmår kristallisera ett politiskt moment eller fenomen, utan att bli ideologiskt predikande. Även en tv-kanal som CNN lyfter fram dem flitigt. Mitt intryck är att de saknas i svenska medier. ”Art directors” finns det många, som tar hjälp av nya tekniska redskap. Men det är något annat än den politiske tecknarens begåvning. Läsarna skulle älska att åter få möta den.