REFLEKTION. När man kan en fråga och ett sakområde, ser man mycket ofta hur journalistiken på området är okunnig och grovt vinklad. Eftersom nästan alla medborgare har speciell insikt på något område, blir summan av deras erfarenheter förödande för förtroendet för medierna.

På DN:s ledarsida påstår Lisa Magnusson (14/2) att ”dåliga skolor ska skyddas från granskning”. Detta med anledning av att regeringen funnit svårigheter med att rakt av vidga offentlighetsprincipen till enskild verksamhet. ”Friskolekoncernernas granskare är myndigheterna”, fastslår Magnusson. Vad hon inte säger, och inte tycks veta, är att Skolinspektionen redan har full rätt till insyn i friskolor. Skollagen stadgar i 26 kapitlet:

”Den vars verksamhet står under tillsyn enligt denna lag är skyldig att på tillsynsmyndigheternas begäran lämna upplysningar samt tillhandahålla handlingar och annat material som behövs för tillsynen.”

Vid behov kan Skolinspektionen tillgripa vite för att få ut allt vad den behöver av information.

Vad den pågående diskussionen om offentlighetsprincipen gäller är något helt annat, nämligen om vem som helst, när som helst ska kunna begära ut varje e-mejl, uppgift om varje telefonsamtal, utskrift av varje protokoll från lednings- och styrelsemöten, varje plan för framtiden i privat verksamhet. Vi kan vara förvissade om att vänsterkrafter med en sådan ordning skulle gå in för att fullständigt lamslå verksamheter de inte gillar, via massbegäran varje vecka om utlämnande av mejl etc. I nästa led skulle domstolarna överbelastas av överklaganden.

Det stora principiella skälet mot en sådan ordning är att den skulle bryta hela åtskillnaden mellan staten och det civila samhället. Allt, hela den civila sfären, skulle kunna förvandlas till myndigheter, även de fristående verksamheter vars värde just ligger i att de är något annat än staten.

Anhängarna av en sådan ordning ger tilläggsskälet att friskolor drivs med skattepengar. Men det gäller också för de fria föreningar som till vardags benämns politiska partier. Ska partisekreterare därför bli skyldiga att hålla öppet register över alla telefonsamtal, på begäran lämna ut e-mejl om de inte kan hitta en hållbar sekretessgrund och genast efter justering visa protokollen från Verkställande Utskottet? Vad med press, radio och television, som har fått stora statliga stöd i coronatider?

Att inte heller borgerliga företrädare ser den stora principiella frågan, är ett av många uttryck för utarmningen på senare år av ett djupare tänkande kring idégrunder. Om inte ens moderata ungdomsförbundets ordförande längre förstår skillnaden mellan stat och samhälle, mellan myndigheter och fristående verksamheter, då har det gått långt. Benjamin Dousa borde till sin efterträdare sända över Timbros utgåva med texter skrivna av Hans L. Zetterberg.